FOTO: JOHAN NILSSON/SCANPIX
Om man råkar ut för en olycka, eller blir akut sjuk, bör man i ett välfärdsland som Sverige kunna nära en förhoppning om att ambulansen snabbt ska vara på plats, att man därefter på ett trafiksäkert sätt blir transporterad till närmaste sjukhus och att det där just då finns tillräckligt med resurser. Det är det som ibland brukar benämnas akutvårdskedjan. Men en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk och i det här fallet är de svaga länkarna många.
För det första: Redan för mer än ett år sedan slog Riksrevisionen larm om att det tar allt längre tid för ambulansen att komma fram och att målen för hur snabbt en ambulans ska nå större delen av befolkningen varierar från landsting till landsting.
För det andra: Sveriges ambulanser är i dåligt skick. 2011 underkändes nästan var tredje ambulans av Bilprovningen med krav på efterkontroll. Något bättre än för samtliga person- och taxibilar men sämre än för andra utryckningsfordon.
För det tredje: Den ekonomiska krisen gör att sängplatser försvinner och personal sägs upp. Jul- och nyårshelgernas kaos på Skånes universitetssjukhus är bara det senaste exemplet på hur plats- och resursbrist hotar patientsäkerheten.
Med andra ord, om oturen är framme, och det är den ju ibland, är patientsäkerheten hotad i flera steg: ambulansen kommer inte i tid, den ambulans som kommer är inte trafiksäker och väl framme på sjukhuset finns inte tillräckliga resurser för att kunna hålla en acceptabel kvalitet på vården. Naturligtvis är detta en följd av att landstingen har det väldigt tufft ekonomiskt, resurserna utnyttjas till bristningsgränsen.
I Västerbottens inland har man tröttnat på politikernas (läs Socialdemokraternas och Miljöpartiets) spariver, fått nog av ambulanser som försvunnit och vårdplatser som rationaliserats bort, och nu talar allt för att det blir en folkomröstning om akutvården i inlandet. Om sedan det är rätt eller fel väg att gå för att få till en förändring osagt, kanske vore det bättre att visa sitt missnöje på valdagen.
Fler och säkrare ambulanser är dock ett måste, inte bara i Västerbottens inland, utan i hela Sverige. Riksrevisionen tycker att staten ska ta ett större ansvar och vill att Socialstyrelsen utvecklar sina föreskrifter och stärker tillsynen över ambulansverksamheten. Det låter väldigt rimligt.
Den svenska sjukvården har lite hårdraget utvecklats i riktning mot ett lotteri. Har du tur träffar du på en kompetent larmoperatör, som snabbt skickar en ambulans, som inte går sönder på vägen och som kör dig till ett sjukhus med tillräckliga resurser. Därtill är olika landsting olika duktiga på olika sjukdomar. Har du otur slutar det kanske redan med en operatör som missbedömer situationen.
