Morfar slutade sina dagar på god väg mot de hundra. August Herman var i sina glansdagar en riktig kraftkarl. Huvudet på skaft hade han också under stora delar av sitt långa, innehållsrika liv. De sista åren var han dock övertygad om att människan redan uppfunnit så mycket att det snart inte fanns mer att uppfinna.
Han somnade in utan att ha sett vare sig dator eller mobiltelefon – mer än på tv.
Ibland undrar jag hur han hade klarat sig i dagens samhälle. Förmodligen inte alls när de flesta banker inte vill handskas med pengar, när bussbiljetter och offentliga toaletter många gånger förutsätter ett betalkort eller en mobiltelefon. När myndigheter endast vill kommunicera via olika elektroniska tjänster. I ett Sverige där ungefär en miljon människor inte använder internet, där digitaliseringen ändå går i rasande fart, ställs en stor grupp medborgare utanför samhället.
Många äldre hamnar i ett digitalt utanförskap.
Det är ett utanförskap som inte bara handlar om praktiska svårigheter i vardagen. Det är ett utanförskap som också handlar om grundläggande demokratiska värderingar, att alla ska ha samma möjlighet att vara delaktiga. Lägg därtill att ett digitalt utanförskap ofta hänger ihop med ett socialt dito. Många äldre riskerar helt enkelt att marginaliseras än mer än vad de redan är.
PRO Västerbotten vill locka sina medlemmar att bli mer digitala. Om det kunde man läsa i måndagens Norran (10/8 2015). PRO Västerbotten har sökt 150 000 kronor i projektpengar från Region Västerbotten och länets tre folkhälsonämnder för att tillsammans med ABF starta studiecirklar i internetanvändning.
Det är ett lovvärt initiativ, ett steg i rätt riktning, samtidigt som steget inte är särskilt stort. Det behövs betydligt mer än så. De pensionärer som i dag står längst ifrån att bli delaktiga i det digitala samhället riskerar även fortsättningsvis att lämnas kvar på perrongen (för att använda sig av en parafras på ett Göran Persson-citat). Många är helt enkelt inte intresserade, och det kan ingen pensionärsförening ändra på, medan andra, de så kallade fattigpensionärerna, knappast har råd att vara medlem i en pensionärsförening, än mindre skaffa sig en dator eller en mobiltelefon.
Dagens digitala klassamhälle delar skoningslöst in människor i grupper: de som är inne och de som står utanför och det kan inga studiecirklar i världen ändra på. Och naturligtvis är det en gigantisk utmaning för demokratin när ungefär en av tio hamnar på den digitala efterkälken. Den stora grundläggande ideologiska frågan är om vi verkligen vill bygga ett samhälle som exkluderar.