Västerbottens nio riksdagsledamöter. Övre raden från vänster: Jonas Andersson (SD), Elisabeth Björnsdotter Rahm (M), Isak From (S), Åsa Karlsson (S) och Helena Lindahl (C). Nedre raden från vänster: Helén Pettersson (S), Edward Riedl (M), Jonas Sjöstedt (V), och Björn Wiechel (S).
Beskedet var inte oväntat.
Det är en klen tröst. Det gjorde det inte mindre ovälkommet.
Metso lägger ner produktionen i Ersmark. 155 av ungefär 200 tjänster berörs: 130 fabriksarbetare och 25 tjänstemän.
Det hade gått att ägna den här ledaren åt att prisa fördelarna med lokalt ägande. Metso är varken det första eller det sista lokala företaget som ”råkar illa ut” när ägandet flyttar.
Nej, den här ledaren ska handla om helt andra saker, om den brist på engagemang som länets riksdagsledamöter visat, från det att Metsos planer på att flytta produktionen blev kända till det definitiva beskedet i onsdags. De hade tre månader på sig. De gjorde i princip ingenting. De lät ett världsledande kompetenscentrum inom gummiindustrin gå förlorat till ljudet av tystnad.
Västerbotten har nio riksdagsledamöter: fyra från Socialdemokraterna, två från Moderaterna, en från Centerpartiet, en från Vänsterpartiet och en från Sverigedemokraterna. Jag googlade, letade på Twitter och Facebook, sökte bland riksdagens protokoll.
Jag hittade ett inlägg. Från Isak From (S) från Norsjö. Dagen efter nedläggningsbeslutet skriver han på Facebook: ”Urs så tråkigt onödigt, värre än sämre! Det är så tydligt vad viktigt det är med lokalt ägande. Jag tänker att det är det som vi politiskt också måste jobba med, vi måste understödja lokalt ägande! Tänker ju också på de drabbade och de insatser som måste till för att ge dem förutsättning till omställning till nya jobb.”
Det är möjligt att jag missat något inlägg. Sökningar på internet ger heller inte hela bilden. Där ges till exempel inga svar på om och i så fall vilka kontakter och initiativ som tagits bortom offentlighetens ljus. Men förmodligen inga. Generellt sett brukar riksdagsledamöter vara rätt pigga på att berätta vad de sysslar med.
Det är bland annat så de försöker försvara sin folkvalda politikerposition inför väljarna.
Men någonstans på vägen tycks Västerbottens nio riksdagsledamöter ha glömt att det är länets väljare som gjort att de sitter där de sitter. Att de då värnar länets, och därmed också sina väljares intressen, borde vara en självklarhet. Men köerna av politiker ringlade sig inte långa när Element Six lade ned fabriken i Robertsfors, när Fazer lade ner bageriet i Lövånger eller, som nu, när Metso lägger ner produktionen i Ersmark.
Annat var det när Nomad Foods lade ner i Bjuv. Då åkte statsråd och politiker på vänsterkanten dit för att visa solidaritet med dem som blev av med jobbet – och protestera mot de elaka ägarna. Bland dem V-ledaren Jonas Sjöstedt. Jonas – i Ersmark – i Västerbotten – i din valkrets – förlorar 155 fabriksarbetare och tjänstemän jobbet. Var är du nu?
Och ni socialdemokrater. Ni som till och med har arbetare i partinamnet: Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Ett parti av arbetare och för arbetare. Så tolkar jag det i varje fall. Var är ni?
Nu kunde varken politiker eller fackföreningsrörelsen stoppa nedläggningen i Bjuv. Det ska politiker inte besluta om heller. Det ligger utanför deras kompetensområde. Däremot kan de medverka till att bilda opinion, visa solidaritet med de som drabbas, visa att 155 förlorade jobb i Ersmark betyder någonting för dem.
Avgående LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson gjorde vad länets riksdagsledamöter borde ha gjort. Han besökte Metso, talade med jobbarna, visade solidaritet. Det ränder honom till heder.
Med Socialdemokraternas agerande är det inte så konstigt att: 1. LO-ordföranden höll tal under Vänsterpartiets partidagar. För första gången i historien. 2. Att Sverigedemokraterna blivit största parti bland manliga LO-medlemmar.