Det pågår en lite märklig process i Skellefteå, eller rättare sagt en lite märklig diskussion, för processen vet vi väldigt lite om, den föregår främst bak stängda dörrar. Skellefteå ska, som bekant, få ett nytt kommunalråd nu när Bert Öhlund (S) med ålderns rätt beslutat att dra sig tillbaka.
På stan, på arbetsplatser och vid köksbord diskuteras det namn – Robert Lindberg, Lorents Burman, Jens Wikström, Ann Åström, Katarina Köhler, Bengt Markstedt, Harriet Classon och några till – när det egentligen borde diskuteras vilka egenskaper som nästa kommunalråd bör ha.
Hur bör då kravprofilen på Skellefteås nästa kommunalråd se ut?
Han eller hon ska naturligtvis vara en god representant för kommunen, både inom och utom densamma. Han eller hon ska klara av att hantera de dubbla ledarrollerna, hålla samman partiet och samtidigt kunna samtala och förhandla med oppositionen, från Vänsterpartiet till Moderaterna, även om det sistnämnda i praktiken kan betraktas som varande överflödigt och överkurs med egen majoritet – men tiderna kan ju förändras. Han eller hon ska vara arbetsnarkoman, posten som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande är ingen tebjudning, det blir många långa dagar och sena kvällar. Han eller hon måste också klara av att handskas med media.
Men framför allt måste Skellefteås nästa kommunalråd vara lyhörd, på alla plan, ha förmågan att se och höra vad som händer ute i samhället, globalt, nationellt, regionalt och lokalt, och sedan utifrån det dra de korrekta slutsatserna. För vare sig man gillar utvecklingen eller inte så har politikens roll i samhället successivt minskat. Det är någonting som dagens politiker har att förhålla sig till. Skellefteås nästa kommunalråd måste därför ha både modet och förmågan att bryta gamla, invanda mönster, prova nya vägar, släppa lite på prestigen, inte minst den politiska/ideologiska, allt för att Skellefteå ska kunna utvecklas. Det gäller således att både följa med i strömmen som att försöka styra den i ”rätt” riktning.
Och nu kommer den intressanta frågan: finns det någon inom socialdemokratin i Skellefteå som passar in i kravprofilen. Det är svårt att veta med säkerhet när så mycket av den politiska verksamheten sker i slutna sammanträdesrum och andra slutna sällskap. Men så mycket kan man väl få säga: det är svårt att se att Bert Öhlund skulle ha en naturlig efterträdare. Kanske är det därför, i avsaknad av en självklar ”kronprins”, som den nuvarande flygplatschefen Robert Lindberg är favorit på stan, trots sin i sammanhanget ringa politiska erfarenhet. Därmed absolut inte sagt att han inte skulle kunna bli ett bra kommunalråd.
