”Jag är nog den ende inom partiet som vågar säga att Carl Bildt på ett sätt är ett problem. Hans dominans tar ibland över”. Orden är statsminister Fredrik Reinfeldts, när han som MUF-ordförande i mitten av 1990-talet kritiserade Bildts ledarskap och det ”bunkergäng” som ansågs kontrollera Moderaterna och förhindra att nya talanger och tankar fick ta plats.
Byt ut Bildt mot Reinfeldt eller finansminister Anders Borg, och uttalandet säger en hel del om bakgrunden till M:s tilltagande problem. De senaste dagarna har tidningen Dagens Industri i en artikelserie rapporterat om ett utbrett missnöje i partiet och flera tunga avhopp. En av dem som meddelat att han inte kandiderar nästa år är riksdagsledamoten Henrik von Sydow, som länge setts som ett framtidsnamn. Det kan förstås finnas många skäl bakom att man lämnar en politisk karriär, men samtidigt måste det sättas i relation till hur M fungerar som partiorganisation.
M har alltid varit ett toppstyrt parti. Det gällde på Bildts tid och det gäller under Reinfeldt och Borg. Vittnesmål om hur dagens moderata riksdagsledamöter inte vågar komma med egna idéer av rädsla för att bli utskällda av finansministern, påminner om hur det gamla bunkergänget styrde.
Samtidigt finns det ett allt mer uppenbart ointresse från Reinfeldts och Borgs sida att ge nya ansikten möjlighet att företräda och bredda bilden av partiet. Allt eftersom många av hjärnorna bakom de nya Moderaterna – Sven Otto Littorin, Ulrica Schenström och Per Schlingmann – lämnat partiet har det blivit allt ensammare på toppen, eller i bunkern. Det är med andra ord inte konstigt att ledande moderater funderar på om det finns roligare saker att göra med sina liv.
Både Reinfeldt och Borg har varit stora tillgångar för Moderaterna. Öppenheten för att ompröva gamla åsikter och förmågan att kommunicera sina politiska idéer har varit nyckeln till partiets framgångar. Men i dag har partiet svårt att befria sig från 2006 och 2010 års problemformuleringar och se dagens utmaningar. Det blev inte minst tydligt när Anders Borg i torsdagens Expressen varnade för att Löfven är en kopia av Mona Sahlin och Håkan Juholt. Det påminner inte så lite om Socialdemokraternas oförmåga att 2006 inse att spelplanen förändrats och att Fredrik Reinfeldt inte var företrädaren Bo Lundgren.
När Juholtkrisen var som värst oroade sig många över partiets framtid. Ett politiskt system mår bra av konkurrens mellan två fungerande alternativ. Tyvärr verkar Moderaterna just nu ha gett upp de flesta politiska anspråk, förutom att sitta av det sista året på mandatperioden.
Svend Dahl