Donald Trump försöker genomföra det han gick till val på, men mycket talar för att han inte kommer att lyckas. Foto: Susan Walsh/AP Photo/TT
Före presidentvalet tog många av Donald Trumps sympatisörer honom på allvar, men kanske inte på orden.
Hans kritiker oroades över vad han sa, men kunde inte se honom som en seriös kandidat.
I dag står det klart att det finns anledning att både ska känna oro och att ta president Donald Trump på allvar.
Han har i ett rasande tempo, från dag ett i Vita huset, fattat beslut om att genomföra det han lovade under valrörelsen.
USA ska bygga en mur mot Mexiko, omförhandla Nafta-avtalet i Nordamerika, lägga frihandelsavtalen med Europa och Asien i malpåse, införa inreseförbud för medborgare från sju muslimska länder, stoppa Obamacare och så vidare.
Han har också lyckats göra sig ovän med alltifrån Australiens premiärminister till medarbetare på CIA och UD. Han befinner sig, enligt egen utsago, i krig med medierna och journalister som är ”mycket ohederliga människor”.
Det är ställt utom varje rimligt tvivel att personen Donald Trump har problem med impulskontroll, narcissism och aggressivitet. Man kan emellertid försöka begripa sig på president Donald Trumps agerande om man tänker på honom som en ägare och vd, som är van att peka med hela handen och få sin order verkställd.
Mycket talar för att han med alla till buds stående medel kommer att försöka runda politikens svårforcerade hinder: meningsmotståndare, medial granskning, utredningar, partier, lagstiftning, avtal och civilsamhället. Mycket talar samtidigt för att han inte kommer att lyckas genomföra det han vill.
USA har en tydlig maktdelning genom sin konstitution. Presidenten, kongressen och senaten balanserar varandra. Förenta staterna är också en federation med 50 delstater med egna guvernörer, lagar och parlament.
Frågan är också om inte tjänstemän i en rad institutioner kommer att utgöra en tung tyst motvikt mot de värsta galenskaperna. Redan nu har seniora medarbetare inom utrikesförvaltningen riktat kritik och sagt upp sig.
Trump har lagt om USA:s utrikespolitik utifrån parollen ”America first”, med åtföljande tankefigur om att när omvärlden vinner, förlorar amerikanerna. Detta går stick i stäv med den liberala världsordning, där alla vinner på handel och utbyte, som USA har varit en garant för sedan andra världskriget.
Ledande republikaner som senatorn John McCain, men också konservativa opinionsbildare, kritiserar i hårda ordalag den nya doktrinen. Kommer de att utgöra en tillräckligt stark motkraft?
De möter hårt motstånd från Trump och hans stab, men framför allt från hans chefsideolog, Steve Bannon, som i dagarna fått en permanent plats i USA:s nationella säkerhetsråd. Bannon kommer från nyhetssajten Breitbart, som är en plattform för den yttersta högern i USA.
Skapar president Donald Trump tidsandan eller är han en produkt av den? Hur som helst får vi hålla tummarna för att de demokratiska institutioner som byggts upp sedan USA grundades klarar ”trumpulensen”.
Vad vi ser nu är det första riktiga hållbarhetstestet. Håll i er.
Sofia Nerbrand
