Riksdagens talman Andreas Norlén kommer på måndag att föreslå Moderatledaren Ulf Kristersson som ny statsminister.
På måndag kommer riksdagens talman att föreslå Moderatledaren Ulf Kristersson som ny statsminister.
Eftersom förslaget först ska bordläggas två gånger blir det tidigast på onsdag i nästa vecka som riksdagens ledamöter ska ta ställning, dagen efter debatteras budgeten.
Andreas Norlén gör det enda rätta. Nu måste partierna ta ställning. Först kafferep sedan allvar.
”Processen måste föras framåt, dynamiken mellan partierna måste förändras, de resultatlösa samtalet måste få ett slut”, konstaterade Norlén nog så riktigt på måndagens presskonferens.
Sverige behöver en regering.
Men hur den regeringen ska se ut avgörs varken av Kristersson eller Löfven. Sveriges ”öde” ligger i stället i händerna på i första hand Annie Lööf (C) och i andra hand Jan Björklund (L). De måste helt enkelt välja mellan fortsatt blockpolitik och samarbete över blockgränsen. Som det ser ut nu finns det inga förutsättningar att bilda en Alliansregering med stöd över blockgränsen.
Statsminister Stefan Löfven har varit väldigt tydlig på den punkten: Socialdemokraterna kommer aldrig att bli ett stödparti åt Alliansen. Också Miljöpartiet har slagit fast att man inte kan acceptera en moderatledd regering.
Kan då Centerpartiet och Liberalerna tänka sig att stödja en svag M-ledd regering. Nej, inte om man inte överger sitt tidigare löfte; att inte ge Sverigedemokraterna något som helst inflytande i svensk politik. Det är däremot både moderata och kristdemokratiska väljare beredda att göra. Det visade en nyligen genomförd opinionsundersökning som presenterades i helgen.
Ulf Kristersson tycker dock annorlunda.
Han är inte beredd att släppa in SD i värmen.
Att en M-ledd regering, beaktat dagens situation och låsningar, skulle behöva regera med en ”hoppande majoritet”, skulle ge Sverigedemokraterna det inflytande som de andra partierna inte vill att de ska ha. Det talar mot att Centerpartiet och Liberalerna kommer att släppa igenom Ulf Kristersson som statsminister.
Vad som talar för att de ändå skulle göra det är framtiden för det borgerliga samarbetet. Om de stoppar Kristersson innebär det att Alliansens bäst före-datumet skrivs till hösten 2018. Det som många statsvetare förutspått, och det som Löfven så hett eftertraktat, att Alliansen definitivt skulle spricka, blir då ett faktum.
Det innebär också att Sveriges politiska karta ritas om. Ett konservativt block med Moderaterna, Kristdemokraterna, och kanske också Sverigedemokraterna, ett mittenblock med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet, alternativt ett litet mittenblock och ett rödgrönt med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Blockpolitiken hade inte varit död, den hade bara kommit att se annorlunda ut. Det är en av många faktorer att ha i åtanke när regeringspusslet försöker att läggas.
Det råder ingen tvekan om vad Centerpartiet och Liberalerna vill ha: en blocköverskridande Alliansregering. Men det kommer inte att hända. Så nu gäller det att titta lite längre ner på listan på tänkbara regeringskonstellationer.
Det är inget lätt val som Centerpartiet och Liberalerna har att göra. Men det är ett val som måste göras senast i samband med att riksdagen röstar om Ulf Kristersson kan tolereras som statsminister.
Frågan de måste besvara är: Ulf Kristersson eller Stefan Löfven? Och det i ett läge där Sverige är i stort behov av liberala reformer.