Efter den största säkerhetsskandalen i modern tid väljer Alliansen att väcka misstroendeförklaring mot tre av regeringens socialdemokratiska ministrar. Anna Johansson, Peter Hultqvist och Anders Ygeman har känt till säkerhetshålen utan att agera tillräckligt kraftfullt. Statsminister Stefan Löfven måste nu välja mellan att entlediga dem, att invänta de folkvaldas dom, eller att avgå. I skrivande stund tyder mycket på att han väljer det senare.
Riksdagen har länge haft en svag ställning i svensk politik. Svenska regeringar har stora befogenheter i jämförelse med andra länder. Riksdagsledamöterna har därför under regeringar av olika färg raljant beskrivits som knapptryckare.
Att riksdagen inte låter regeringen hållas med den otillräckliga hanteringen av rikets säkerhet är ett viktigt och välkommet brott med den tidigare ordningen. Insatserna är höga, resultatet kommer att påverka svensk politisk kultur i decennier – rätt genomfört till det bättre.
All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det förkunnar regeringsformen – grunden för vår demokrati. Nu laddas orden med nytt innehåll i relationen mellan regering och riksdag.
Politiken blir allt mer polariserad. Lag ställs mot varandra med allt för lite utrymme för kritik av den egna sidan. Även riksdagsledamöter vänster om mitten har goda skäl att avsätta de felande ministrarna – uppgiften att granska regeringen är hela riksdagens. Detta gäller inte minst Vänsterpartiet som trots att de stödjer regeringens budgetar sagt sig bedriva opposition.
Under Watergateskandalen i USA blev kritik mot presidentmakten inom republikanerna avgörande för kongressens arbete. På samma sätt har Vänsterpartiet möjlighet att agera för att frågan om ministrar som blundat för lagbrott inte blir en höger-vänsterfråga.
Mycket kan hända innan riksdagen röstar om förtroendet för ministrarna. Under onsdagen framkom att alliansen är redo att ta över regeringsmakten – ett viktigt besked i händelse av att oppositionspartier behöver ta regeringsansvar. Oavsett utveckling har alla de 349 folkvalda riksdagsledamöterna nu möjlighet att visa att de är mer än knapptryckare.
Joakim Rönnbäck, Liberala Nyhetsbyrån