Det har blåst vänstervindar i Europa. Sverige höll emot länge. Men efter åtta borgerliga år byter landet nu politik, Sverige blir rödare.
Det har också blåst främlingsfientliga vindar. Sverige höll emot länge. Men med Sverigedemokraterna som tredje största parti har Sverige blivit brunare.
Stefan Löfven tar över ett land som gått som tåget medan den ekonomiska och finansiella krisen kastat långa skuggor över stora delar av Europa. Tillväxten har varit högre och arbetslösheten lägre jämfört med ett snitt av Euroområdets länder. Samtidigt är Löfven ett oprövat kort. Det är en sak att vara fackförbunds- och partiledare, en helt annan att leda ett land. Den rödgröna koalition som S-ledaren väljer att grunda sitt regeringsunderlag på har mycket att bevisa.
Och äntligen måste Löfven svara på frågan: vilka ska du regera tillsammans med?
Att Miljöpartiet inte gick bättre förvånar. Vårens val till Europaparlamentet indikerade ett parti på stark frammarsch. Troligtvis kommer MP ändå att få ett visst inflytande i frågor som rör energipolitik och skatter på fossila bränslen. Hur mycket folk och företagare kommer att straffbeskattas för att de valt att bo och verka i Norrlands inland återstår att se. MP har troligtvis förlorat en hel del röster till Feministiskt initiativ.
I valrörelsen har det låtit som att Sverige om inte gått under, så i varje fall varit på god väg. Det är en bild som inte delas av alla, exempelvis skrev den ansedda brittiska tidskriften The Economist att Sverige har bland Europas bäst skötta ekonomier och att regeringen Reinfeldt varit ”mycket framgångsrik”. The Guardian håller med och skriver att ”regeringen borde vara mer populär än vad den är”. När valrörelsen nu är över kanske den politiska vänstersidan äntligen kan ta av sig de allt rödare skygglapparna.
Trots valresultatet har de åtta gångna åren visat att de borgerliga inte bara kan hålla reda på ekonomin och styra landet. Man har även kunnat hålla ihop fyra enskilda partier, med olika ideologier. Många räknade för bara några få månader sedan ut Centerpartiet och/eller Kristdemokraterna, vilket dess belackare nu får äta upp. Att partierna finns kvar i riksdagen borgar för att Alliansen också finns kvar i svensk politik. Det är i dagsläget svårt att se Centerpartiet och Folkpartiet agera stödpartier åt en S-ledd regering.
Ytterligare en huvudvärk för Stefan Löfven är hur han ska handskas med sverigedemokrater i kraftig medvind. Väljarnas förväntningar på Löfven kan visa sig bli alltför stora när han nu tvingas få ihop det dagspolitiska pusslet.