EU-parlamentarikern Cecilia Wikström vill att Liberalerna ska sitta med i en mittenregering med Socialdemokraterna.
Avgörandets stund närmar sig.
På måndag ska Andreas Norlén, riksdagens talman, ha enskilda samtal med samtliga partiledare. Sedan ska han presentera förslag på ny statsminister. På onsdag ska det röstas igen.
Striden om regeringsmakten hårdnar. Striden hårdnar också inom Liberalerna om vilken statsministerkandidat partiet ska stödja. Det valet är inte lätt. Och det är precis som riksdagsledamoten Tina Acketoft (L) skriver på Facebook: ”Det börjar dra ihop sig och som alltid så är det först när det blir skarpt läge, som det blir skarpt läge.”
För Liberalerna infinner sig detta skarpa läge i helgen. På lördag ska partistyrelsen att ta ställning till vilken rekommendation man ska ge partirådet. På söndag ska sedan partirådet besluta om man ska stödja Socialdemokraternas Stefan Löfven eller Moderaternas Ulf Kristersson.
Det här är en strid som Liberalerna i varje fall delvis valt att föra i offentlighetens ljus. I tisdags (8/1 2019) skrev åtta av partiets 20 riksdagsledamöter en debattartikel i Expressen där de förordade en regering med Kristersson som statsminister. De fick mothugg av bland andra EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, som anser att L ska sitta med i en mittenregering med Socialdemokraterna.
Hur det går?
Ja, varken Cecilia Wikström eller Allan Widman, som är försvarspolitisk talesperson och en av dem som undertecknat debattartikeln, vågar bedöma vad partirådet kommer fram till. Men Widmans känsla är att stödet för att släppa fram en moderatledd regering har ökat under hösten.
Vilken väg Liberalerna än väljer så kommer partiet i väljarnas ögon att framstå som splittrat.
Det har gått fyra månader sedan valet. Folk har börjat tröttna på den politiska cirkusen, på regeringskaoset. En tröst i sammanhanget är att den svenska demokratin står sig stark. Tack vare den så är kaoset inte kaotiskt utan välordnat. Allt sker enligt en i förväg uppgjord färdplan.
Det är faktiskt inte den demokratiska processen det är fel på, det är politikerna som inte klarat av att hantera ett valresultat som lett till ett parlamentariskt mer eller mindre omöjligt läge.
Ett av många problem är att varken Centerpartiet eller Liberalerna, riksdagens två uttalade liberala partier, klart och tydligt tagit ställning. Först röstade de bort Stefan Löfven, sedan röstade de nej till Ulf Kristersson, för att några veckor senare släppa igenom en M-KD-budget. Det är inte så konstigt att väljarna tycker att det är rörigt, och förtroendet för politikerna sjunker.
Vilket också Demoskops nya opinionsundersökning indikerar. Fyra av tio väljare tycker att nu får det vara nog, och föredrar ett extra val framför Löfven eller Kristersson som statsminister. I början av december presenterade SVT en mätning från Novus som sa att förtroendet för framför allt C-ledaren Annie Lööf och L-ledaren Jan Björklund rasat. Sedan dess har regeringskaoset fortsatt.
För riksdagens två liberalaste partier gäller det nu att bestämma sig. Det är nämligen inte bara Liberalerna utan även Centerpartiet som ska träffas i helgen för att diskutera regeringsfrågan.
Hur diskussionerna landar är svårt att förutse. Men en sak är i varje fall helt klar: Det finns inget politiskt parti som vinner nya väljare på att vara otydligt. Det har både Centerpartiet och Liberalerna varit sedan valet i september. Det är dags att inse att det inte är den gamla blockpolitiken som gäller längre.