De nya sedlarna och mynten är inte museiföremål. Än. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Sommaren 2017 innebar för många ett klirrande och prasslande avsked. I slutet av juni ogiltigförklarades enkronorna och femkronorna samt 100 och 500-kronorssedlarna i handeln. Fortfarande går det att lämna in mynten till bankerna, augusti månad ut. För många blev det plötsligt stressigt att växla in sina fyllda sparbössor och sedlar av utgående variant. Många blev än mer stressade när det upptäcktes att många banker inte ville ta emot mynten och sedlarna. Det borde dock inte ha kommit som en brutal överraskning: Kontanthantering är sedan flera år en allt mer sällsynt tjänst på landets olika bankkontor, som ser det som en omodern men framförallt dyr tjänst att tillhandahålla.
Inte minst på lands- och glesbygden är kontantbristen ett växande problem, inte enbart för privatpersoner och då främst äldre, men även för småföretagare och föreningar. Detta enligt Sveriges Radio som åter igen uppmärksammade problemet för ett par dagar sedan. En så enkel sak som växelpengar och hantering av dagskassor för handeln är på sina håll inte sällan en direkt bristvara vilket gör kontanter både mer mödosamt och dyrare att införskaffa. Det finns handlare som på sina håll vittnar om att det är dyrare att införskaffa växelpengar än vad mynten och sedlarna i sig själva är värda.
Enligt Riksbanken betalas fortfarande en femtedel av all handel i fysiska butiker med kontanter. Sammanlagt rör det sig knappast om växelpengar. Samtidigt beräknar Riksbanken att det i slutändan kommer ha kostat cirka 150 miljoner kronor att byta ut över 300 miljoner sedlar och omkring två miljarder mynt, vilket är ren kapitalförstöring om medborgarna inte har möjlighet att använda de nya kontanterna. Här har politiken uppenbarligen misslyckats med att ställa krav på bankerna att tillhandahålla en grundläggande samhällsservice. Varje kommun borde ha minst en bank eller serviceinrättning som garanterar privatpersoner, småföretagare och föreningar växelkassor och kontanthantering. Även om kontanthantering kostar är det viktigt att ställa sig frågan vad kostnaden blir om människor och företag inte har tillgång till kontanter även fortsättningsvis.
Uppenbarligen finns det även fortsättningsvis en stor marknad för kontanter och ju färre storbanker som är intresserade av att tillhandahålla en tjänst som många av deras kunder efterfrågar, desto större behov finns det av en eller flera aktörer som träder in i deras ställe.
Sverige sägs kunna bli det första kontantfria landet i världen. Att digitaliseringen är en ostoppbar kraft är svårt att förneka. Många av fördelarna överväger nackdelarna. Att motverka denna utveckling är kontraproduktivt, om inte rent av omöjligt. Det betyder dock inte att övergången från ett analogt, fysiskt samhälle till ett digitalt, även gällande ekonomiska transaktioner, inte skulle kunna ske under mer ordnade och mjukare former. De nya sedlarna och mynten har inte tryckts för att bli moderna samlarobjekt.
Csaba Bene Perlenberg
