Det brukar sägas att nöden inte har någon lag.
Decemberöverenskommelsen var en nödlösning, ett nödvändigt ont för att kunna styra Sverige utan att vara beroende av inflytande från Sverigedemokraterna.
I slutet av förra och början av detta år hyllades överenskommelsen. Det talades om politiker som såg till Sveriges framför sitt eget bästa. En och annan viskade försiktigt fram ordet landsfader i samma mening som statsminister Stefan Löfven (S) nämndes.
I december tyckte 56 procent av alliansväljarna att det var rätt att ingå decemberöverenskommelsen. Det var förmodligen innan de insåg konsekvenserna av det hela. Det tycks de ha gjort nu, och nu är det bara 29 procent som tycker att överenskommelsen var rätt och riktig.
Kanske är det inte så märkligt. Svenska väljare brukar ty sig till politiker och politiska partiet som visar att man vill ta ansvar. I och med Decemberöverenskommelsen är det många som tolkat det som att Alliansen ställt sig vid sidan om. Drömmen om en återkomst till Rosenbad riskerar därmed att förbli en ouppnåelig dröm.