Tvång. Ibland är det nödvändigt med förbättringar. Bild från grävning för anslutning till kommunalt vatten och avlopp i ett stugområde. Foto: Hasse Holmberg / TT.
Vad har en kommun rätt att tvinga sina invånare till? Och vilka rättigheter har en invånare gentemot en mäktig kommun? Maktrelationen mellan kommun och individ har de senaste åren aktualiserats på grund av flera uppmärksammade David mot Goliat-liknande situationer runt om i landet.
I Partille slogs en invånare i flera år mot sin egen hemkommun efter att staden bestämt att allmänhetens intresse av en gångväg tvärs igenom hans tomt var viktigare än att respektera äganderätten.
Kommunen tog samtidigt 700 kvadratmeter strand i från honom – och krävde tomtägaren på 800 000 kronor för anläggning av en väg som han varken efterfrågat eller behövde. Som om inte mardrömmen var tillräcklig ville inte kommunen garantera en ersättning för den förlorade marken som motsvarade ett marknadsmässigt värde. Efter en inledande seger för tomtägaren i Mark- och miljö- domstolen överklagade kommunen till Mark- och miljööverdomstolen, som gick på kommunens linje och avslog en sträckning runt tomten.
2015 nekade Högsta domstolen resning och kränkningen mot den enskilde, mot äganderätten och känslan av en förlorad rättssäkerhet var ett obehagligt faktum.
Och förra året vann Växjö en seger mot Konkurrensverket som ifrågasatt kommunens förfarande med att tvångsansluta nya villaägare vid småhustomter till den kommunala fjärrvärmen, tillika förbud av värmepumpar. Agerandet uteslöt andra uppvärmningsmetoder, som exempelvis bergvärme eller soluppvärmning eller annan, framtida billig och miljövänlig teknik.
Konkurrensverket menade, inte utan en tydlig poäng, att Växjö kommuns tvångsanslutning begränsade konsumenternas och villaägarnas valfrihet och snedvred konkurrensen. Marknadsdomstolen höll inte med, och Konkurrensverket avstod överklagan. Att Växjö styrs av Moderaterna gjorde fallet extra anmärkningsvärt.
P4 Västerbotten rapporterade i början på veckan om fastighetsägare i bland annat Sörmjöle, Norrmjöle, Täfteå och Brån som protesterar mot att de är på väg att bli tvingade att ändra sina avloppssystem från enskilt till kommunalt. I aktuellt fall råder olika uppfattningar mellan de kommunala beräkningsmodellerna och de boende om hur stor miljöskada som uppstår på grund av de existerande enskilda avloppen som fastighetsägarna redan har behövt söka om tillstånd för och en gång fått beviljade.
Samtidigt är vatten- och avlopp inte en fråga som går att relegera till en enkel valfrihetsfråga eller bortförklaras med hänvisning till äganderätten. Alla måste följa gällande miljöregler. Enligt miljöbalken räknas allt utsläpp av avloppsvatten som miljöfarlig verksamhet. Alla fastighetsägare med enskilt avlopp och vatten har ansvar för att avloppsvatten ska avledas och renas på ett tillfredsställande vis.
Samtidigt har kommuner skyldighet att tillhandahålla kommunalt avlopp när det är befogat. Det som kan vara problematiskt för den enskilde kan i längden innebära en förbättring. Dessutom leder kommunal anslutning även till en värdehöjning då driftsäkerheten höjs.
Kommuner ska hålla sig för goda från att agera på sätt som skadar enskilda och deras egendom och avstå från att blanda korten så att det begränsar människors valfrihet kring lösningar som påverkar boende i deras vardag. Samtidigt är det rimligt att kommuner har en hög ambitionsnivå gällande utbud av tjänster som kräver enhetliga lösningar utifrån gällande miljöregler. Ibland är det nödvändigt med tvångsförbättringar..
Csaba Bene Perlenberg
