Den som trodde att populistvågen i europeisk politik var över bör tänka om.
I det italienska parlamentsvalet i söndags samlade populistiska partier över 50 procent av rösterna.
Femstjärnerörelsen, som växt fram ur ett missnöje med det politiska etablissemangets privilegier, blev med vidlyftiga löften om stora skattesänkningar och medborgarlön det enskilt största partiet med 32 procent av rösterna.
Inte minst i södra Italien, där många inte märkt av det senaste årets ekonomiska återhämtning, nådde partiet stora framgångar. Och bland unga väljare, där många tvivlar på om det finns någon framtid i landet, blev stödet hela 44 procent.
Men minst lika uppseendeväckande som Femstjärnerörelsens framgångar var att högerpopulistiska Lega, med 17 procent av rösterna, blev parlamentets näst största parti, och större än Silvio Berlusconis traditionella högerparti Forza Italia.
I takt med att invandringen gått från att vara en icke-fråga för de italienska väljarna till att bli en av de viktigaste har Lega förvandlats från ett regionalt parti, med krav på självständighet för norra Italien, till att bli ett invandringskritiskt parti verksamt i hela landet.
Valresultatet innebär att Femstjärnerörelsen och Lega kommer att vara nyckelaktörer i den kommande regeringsbildningen, som lär bli både komplicerad och utdragen.
I EU-kretsar fruktar många ett populistiskt och EU-skeptiskt samarbete mellan Femstjärnerörelsen och Lega, ett alternativ som beskrivits som lika oförutsägbart som Trumpadministrationen.
Statsvetaren Cas Mudde, som är en världens främsta experter på populism, menar dock att oron över effekterna på EU-samarbetet är överdriven. (The Guardian 3/3 2018).
Även om många italienska politiker de senaste åren flörtat med EU-skeptiska positioner, som att Italien borde lämna euron, har det varit mycket lite substans bakom orden. I själva verket har både Femstjärnerörelsen och Lega tonat ned sin EU-kritik under valrörelsen.
Under valrörelsen åkte Femstjärnornas partiledare, Luigi Di Maio, dessutom på charmturné bland Londons banker för att lugna investerare.
Det italienska valresultatet understryker en trend vi sett i en lång rad europeiska länder. De traditionella partisystemen faller sönder och de traditionella höger- och vänsterpartierna försvagas. Samtidigt blir populistiska partier krafter att räkna med även när det gäller regeringsbildningar.
Kommer Femstjärnerörelsen eller Lega att ta plats i den italienska regeringen, vilket är det troliga, kommer elva europeiska länder att ha regeringar där populistiska partier ingår. Stora populistiska partier är här för att stanna.
Det är i grunden samma utveckling som den vi ser i Sverige. Efter decennier av stabil tvåblockspolitik håller vi sakta på att lära oss att det även med Sverigedemokraterna i riksdagen krävs 175 mandat för att få majoritet.
Femstjärnerörelsen talar nu om sig själva som kärnan i det nyvalda parlamentet: ”partiet som alla måste prata med”.
Med andra ord populismen som den nya mitten. Välkommen till framtiden.
Svend Dahl