Om knappt två veckor inleds supervalåret 2014 på allvar. Den 25 maj ska ungefär 400 miljoner européer välja vem som ska bestämma i Europa. Enligt en undersökning som Ipsos gjort för Dagens Nyheter går Moderaterna och Socialdemokraterna kraftigt framåt medan Piratpartiet och Folkpartiet minskar.
Samma dag ska brofrågan avgöras. Skellefteborna ska säga ja eller nej till en ny centralt belägen bro över älven. Om valdeltagandet blir över 50 procent har de i Skellefteå styrande Socialdemokraterna lovat att utfallet ska respekteras.
Det går att ha väldigt mycket synpunkter både på brobygget som sådant och på folkomröstningar i representativa demokratier. För majoriteten kan kommunala folkomröstningar, som tillkommit efter folkinitiativ, vara lite knepiga att handskas med. Å ena sidan vill man inte framstå som odemokratiska genom att förkasta folkomröstningstanken, eller försvåra för dess genomförande, å andra sidan finns det ett allmänt val i bakgrunden att luta sig mot, ett val som gett majoriteten majoritet och möjlighet att bestämma.
Samtidigt har de lokala folkomröstningarna kommit för att stanna. Det är någonting som både politiker och helt vanliga medborgare har att förhålla sig till. Lotta Liedberg, handläggare på Sveriges kommuner och landsting, tror att de kommer att öka närmast lavinartat i framtiden (Sveriges Radio 2013-06-07). De kommunala folkomröstningarna har inneburit en möjlighet för folket att utmana politikerna och deras beslut.
Det är precis vad som hände i Skellefteå. En grupp människor (Intressegruppen Centrumbron) gick samman för att utmana Socialdemokraternas beslut att bygga en ny bro över Skellefteälven. De samlade in tillräckligt många namn, fick stöd av övriga partier i kommunfullmäktige och resten är, som det brukar heta, historia.
Intressegruppen Centrumbron har gjort den lokala demokratin en tjänst, oavsett vad man anser om folkomröstningars vara eller inte vara i en representativ demokrati, i den meningen att det förmodligen aldrig pratats så mycket politik i Skellefteå som nu, att det förmodligen aldrig skrivits så många inlägg i en enda fråga som i brofrågan. Om en superhet fråga sedan räcker för att på sikt hålla den politiska diskussionen på det kommunala planet vital och levande återstår att se.
Det finns inga enkla argument för eller emot folkomröstningar. Däremot är det, som Demokratiutredningen också påpekade, så att medborgarna måste känna att det är meningsfullt att engagera sig och att det i sin tur ökar sannolikheten för fortsatt politiskt engagemang.