Skellefteå växer.
Transformeringen från stor småstad till liten storstad är långtifrån enkel. Det handlar inte bara om att bygga bostäder, daghem, skolor och allehanda infrastruktur. Det handlar också om att skapa en lättåtkomlig, attraktiv stadskärna där människor vill vistas. En stadskärna där fotgängare, cyklister och kollektivtrafik prioriteras.
Redan när de fyra konsultrapporterna om centrumbron presenterades påtalades bristerna i Skellefteås kollektivtrafik. Omdömet från en av infrastrukturexperterna löd ungefär så här: ”Lägger man om bussturerna, och gör det rätt, går det att få mer kollektivtrafik för pengarna.”
Om det var konsulternas slutsatser som ligger bakom höstens nya linjesystem osagt. Men nya dragningar blev det.
I ärlighetens namn har implementeringen gått sisådär, i några fall inte alls. På tisdagen ställdes till exempel minst 27 bussturer in.
De nya bussturerna har varit Skellefteås stora snackis de senaste veckorna. Insändarna har strömmat in. Kommunledningen måste ha känt sig ordentligt pressad. För knappt hade trycksvärtan på de nya tidtabellerna torkat innan beslut kom om att busstrafiken ska utredas, inte som först tänkt var, kring årsskiftet.
Den bakomliggande tanken var god. För att fler ska välja buss framför bil behövs det en effektiv och väl fungerande kollektivtrafik. Räta linjer skulle minska restiden, turtätheten skulle öka, avgångs- och ankomsttiderna skulle vara lätta att lära sig och anslutningsmöjligheterna till region- och lokaltrafiken skulle koordineras.
Ju snabbare det går att ta sig från punkt A till punkt B, ju bättre sammanbundna linjerna är med annan kollektivtrafik, desto färre kommer att välja bilen. Det tjänar miljön på, det tjänar de flesta passagerarna på och även alla arbetsgivare som vill ha de anställda i tid till sina arbeten.
Men av alla goda intentioner blev inte mycket. Det blev ungefär som den lille mannen som gick till skräddaren får att få sig en rock uppsydd. Att säga att kommunen för tid och evighet förstört möjligheterna att skapa en mer ”grön” och hållbar stadsmiljö är att ta i. Men förtroende är ingenting man får, det förtjänar man. Och just nu är förtroendet för kollektivtrafiken kört i botten.
Det är en stor trafikomläggning. Ingen kan kräva att allt ska fungera friktionsfritt från första busstur. Men det finns en gräns för hur mycket strul som är acceptabelt. Den gränsen är med råge passerad. Det är synd om alla resenärer, som inte vågar lita på att bussarna kommer och går som de ska. Men det är också synd om busschaufförerna som fått höra både det ena och det andra.
Utifrån betraktat verkar det som om Skellefteå kommun och Skellefteå Buss, kommunens eget bussbolag, inte pratat med varandra. Och har de gjort det så har det inte varit tillräckligt mycket och ingående. Förhoppningsvis har kommunens tjänstemän den kompetens som krävs för att räkna ut hur många bussar och hur många chaufförer som behövs för att täcka ett behov.
Skellefteå Buss skyller på resursbrist. Behov och tillgänglig kapacitet har inte harmonierat. Antingen kommunen eller Skellefteå buss har felat.
Den stora bussrevolutionen i Skellefteå slutade i kaos och protester. I dag (onsdag) har kommunledningen kallat till ett avstämningsmöte, som kommunalrådet Maria Marklund (S) kallar det. Det handlar snarare om ett första klassens krismöte mellan kommunledningen och berörda handläggare. Vad de kommer fram till återstår att se. Någonting måste göras.
Frågan är hur en så stor förändring av ett trafiksystem kunnat sjösättas till synes utan en ordentlig konsekvensanalys?