Det är många som förfasas över ”Fallet Emmy” som Norran granskat och berättat om i ett flertal artiklar.
”Emmy” är fyra år. I hela sitt liv har hon varit placerad hos en familj i Skellefteå. Det vill säga tills socialförvaltningen i Piteå av någon outgrundlig anledning ansåg att hon skulle få det bättre hos sin biologiska pappa. Med kort varsel slets hon upp från sina rötter.
Det finns anledning att misstänka att allt inte gått ”rätt” till. Två handläggare som arbetat med fallet har flera kopplingar till den biologiska pappans sambo. Varning för jäv utfärdad.
Någonstans i Ystads kommun hölls fem barn mellan 4 och 18 år helt isolerade från omvärlden. Föräldrarna hade barrikaderat huset, hindrade barnen från att gå i skolan. De saknar tidsuppfattning, kan inte gå på toaletten eller duscha själv. Frågan är om de någonsin kommer att kunna leva ett normalt liv.
Det här är bara två av alla ”fall” där barn farit illa. För det handlar inte om några enstaka isolerade händelser. De senaste tre åren har minst 150 barn i Sverige farit illa på grund av att socialtjänsten har gjort fel. Det visar siffror från SVT Nyheter och Uppdrag granskning.
Men antalet är förmodligen betydligt fler. Det finns barn som far illa som tillsynsmyndigheten IVO inte känner till.
De båda fallen skiljer sig åt. Dock har de en gemensam nämnare: Det är barn som far illa.
Detta har Liberalerna i Skellefteå uppmärksammat i en motion: ”Skellefteå kommuns socialnämnd bör ha gedigen utvecklingspsykologikompetens för att säkerställa att rätt beslut fattas när det gäller barn som löper risk att fara illa.”
Det är bra att Liberalerna lyfter mjuka frågor som denna. Det handlar om barn, i många fall så små att de inte kan föra sin egen talan. Sett ur ett maktperspektiv befinner de sig i en utsatt position. Frågan är om socialnämnden i Piteå tog hänsyn till detta och tänkte på barnets bästa när de fattade beslut om att ”Emmy” i fortsättningen skulle bo hos sin biologiska pappa.
Vad Liberalerna vill är att socialnämndens politiker ska få utbildning i utvecklingspsykologi. Detta ska enligt partiet förhindra att ”barn löper risk att fara illa på grund av ren och skär okunskap” när beslut fattas. Med andra ord ska politikerna ha den kunskap som krävs för att på saklig grund kunna ifrågasätta socialkontorets arbete.
Christina Soldan, Liberalernas gruppledare, sätter med sin motion fingret på en mycket öm punkt i arbetslivet och i den svenska kulturen. Strävan efter att vara överens, den ibland överdrivna ambitionen att i så stor utsträckning som möjligt nå konsensus, undvika konflikter.
Att ifrågasätta andras beslut är bra, det behövs. Inte minst när besluten rör enskilda människors väl och ve. Därför är den här motionen både viktig och angelägen.
Det här är en fråga som behöver diskuteras och ventileras på högsta politiska nivå, det vill säga i kommunfullmäktige. Det är bara att hoppas att det är ett debattglatt gäng som tar sig an frågeställningen. Och att frågan därmed får en ordentlig genomlysning.
För det här handlar om barn, många gånger så små att de inte kan föra sin egen talan. Då behövs det politiker som har den kunskap som behövs för att objektivt och sansat kunna ifrågasätta tjänstemännens agerande.
Förhoppningsvis kan ”Fallet Emmy” och Ystadsfallet bli en väckarklocka på många olika sätt, Sverige runt.