Vet inte hur många gånger som jag de senaste åren hört socialdemokratiska politiker kritisera de borgerliga regeringarna i allmänhet och deras landsbygdspolitik i synnerhet. Det har talats om ett Sverige norr om Dalälven som mer eller mindre lämnats åt sitt öde och det har skrivits om de borgerliga partiernas röstfiske i de väljartäta delarna av Sverige. Ett röstfiske som med hänsyn taget till tonläget skulle kunna beskrivas som fräckt, på gränsen till skamlöst.
Med facit i hand var kritiken i mångt och mycket befogad. Moderaternas intresse för det Sverige som i vardagligt tal brukar benämnas landsbygd eller glesbygd var och är fortfarande minst sagt begränsat. Centerpartiet försökte nog föra landsbygdens talan, men var inte tillräckligt röststarka för att kunna göra sin röst hörd.
Då och då ljöd det från det borgerliga Rosenbad: Nu satsar vi på landsbygden.
Men resultatet blev magert: Det blev lite bredbandsutbyggnad, de enskilda vägarna fick sitt, det gjordes en del, men inte tillräckligt, för att stärka, förbättra och bredda företagandet. Den ”historiska satsningen på infrastruktur” hamnade mestadels i storstadsregionerna. Vem trodde till exempel att Norrköpings S-märkta kommunalråd Lars Stjernkvist skulle prisa en borgerlig regerings järnvägssatsning. Men det gjorde han.
Med det höga tonläge som S hade när alliansregeringen skötte landsbygdens affärer var det nog många som hoppades på en förändring till det bättre. Nu, nu skulle det ske. Nu skulle hela Sverige kunna leva. Men som så många gånger innan: att säga är en sak, att göra en helt annan.
En kort summering av den rödgröna regeringens göranden och låtanden inom landsbygdspolitiken kan sammanfattas så här:
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) har tillsatt en parlamentarisk kommitté som ska lämna förslag på en sammanhållen politik för en långsiktigt hållbart utveckling av Sveriges landsbygder. Av de elva ledamöterna finns det bara en norrlänning (från Jämtland). Betyg: Underkänt.
Trots vallöften om motsatsen höjs bensinskatten med 60 öre och dieselskatten med 66 vid nyår (moms på skatten inräknad). Det handlar inte om några större summor, men det drabbar de som bor på landsbygden, de som många gånger inte har något alternativ till bilen. Betyg: Underkänt.
Hur det slutligen blir med Norrbotniabanan är det (trots löften) nog ingen som riktigt vet,
Vanligtvis brukar en ny regering få en ”smekmånad” på 100 dagar. Det har regeringen Stefan Löfven fått – och det med råge. Det snällaste man kan säga är nog: mycket bättre blev det inte.