Jag bytte tisdagens fullmäktige mot ett annat, kommun mot landsting, en stad mot en annan stad, Skellefteå mot Umeå.
Där hade de socialdemokratiska landstingsråden Peter Olofsson och Karin Lundström mycket att stå i. Den borgerliga oppositionen ville bland annat ha svar på:
- Finns det en handlingsplan mot hälsocentralsstängningar? (Andreas Löwenhöök, M)
- Vad kan göras åt bristen på distriktsläkare och deras arbetssituation? (Carin Hasslow, L)
- Vad görs för att minska användningen av hyrpersonal? (Ewa-May Karlsson och Daniel Öhgren, C)
Den dynamiska S-duon svarade mer eller mindre snällt, mer eller mindre tålmodigt och utförligt på alla interpellationer. En enda gång hettade det till på allvar. Det var när Peter Olofsson och Andreas Löwenhöök anklagade varandra för ett alltför högt tonläge i debatten.
Då är frågan: blev de fem–sex åhörarna i salen, och alla länsbor som satt klistrade framför radioapparaterna och följde debatten, klokare?
Nja, Excalibur sitter där det sitter (svärdet i stenen) och den gordiska knuten förblir knuten.
Den borgerliga oppositionen gjorde sitt jobb, anklagade majoriteten för att inte göra sitt, och majoriteten försvarade vad man gjort och inte gjort. Det är så politiken fungerar. Vem som vann får var och en som vill själv avgöra. Personligen anser jag att det blev oavgjort.
Efter tolv besvarade interpellationer och några som inte hanns med, men bara fyra motioner att behandla, finns det anledning att idka lite självrannsakan hos den borgerliga minoriteten. Vill man granska och klämma åt majoriteten, vilken är en av oppositionens uppgifter, är inte interpellationen det skarpast slipade och mest effektiva vapnet.
Interpellationen tenderar att bli en intern diskussionsklubb politiker emellan, där frågor lyftes, och det är bra, men ingenting beslutas.
Minoritetens funderingar hade fått betydligt större tyngd om de skrivits som motioner i stället. En motion kräver som bekant ett tydligt ställningstagande från majoritetens sida.
Det var bara en reflektion efter att ha bevistat en dag av debatter, som enligt landstingsrådet Peter Olofsson, och några andra, beskrevs som mer konstruktiv än de tidigare. Då kan man ju undra …
Var det några frågor som fick svar?
Ja, bland annat att det inte finns några planer på att stänga hälsocentraler i Umeå/Skellefteå, att det jobbas med att minska hyrpersonalen, att majoriteten gärna tar lärdom av goda privata exempel och en del annat smått och gott.
En dag på landstingsfullmäktige kan sammanfattas i två meningar. Minoritet: Ni är dåliga på att sköta landstinget. Majoritet: Det är vi visst inte.
Det, om något, är gamla nyheter inom politiken.