Det är mycket som var bättre förr: gräset var grönare, somrarna varmare, bensinen billigare och Moderaterna mindre högerpopulistiska.
När man ser den omsvängning som Moderaterna gjort, i både politiken, retoriken och kommunikationen, är det inte utan att man längtar tillbaka till dagarna då Fredrik Reinfeldt och kompani styrde och ställde i partiet.
De nya Moderaterna har blivit gamla igen.
Eller högerspöket är tillbaka.
Under Anna Kinberg Batras ledning har partiet lämnat sin lite mer liberala framtoning för att åter bli ett traditionellt konservativt högerparti.
Men man har också blivit ett parti som hellre pekar på problemen än presenterar lösningarna. Det kan man göra i opposition, framgångsrikt dessutom, men när man som M aspirerar på regeringsmakten håller det inte i längden. Då måste det finnas konkreta förslag och en tydlig vision om ett framtida Sverige.
En sådan saknar Alliansen i dag.
Under sitt ekonomisk-politiska seminarium i Almedalen lanserade Moderaterna förslaget att införa ett bidragstak i försörjningsstödet och etableringsersättningen. Ett hushåll utan skattepliktig inkomst ska maximalt kunna få 75 procent av lägstalön och bostadsbidrag i samlade bidrag.
– Varför ska en person som får 30 000 kronor i bidrag ta ett arbete som kanske bara ger hälften så mycket, funderade Kinberg Batra.
Det kan man verkligen fråga sig.
Men man kan också fråga sig varför Kinberg Batra använder sig av ett hushåll med två arbetslösa föräldrar och fyra barn. Det är knappast en representativ familj.
Men vill man få fram budskapet att ett generöst svenskt bidragssystem (som enligt Kinberg Batra dessutom är på väg att bli ohållbart) bidrar till att personer som får försörjningsstöd kan leva ett liv i lyx så är det en effektiv retorik, om än inte särdeles hederlig.
Särskilt hederligt är det heller inte att ytterligare stigmatisera personer som av en eller annan anledning tvingas gå på försörjningsstöd.
Jo, det finns alltid anledning att diskutera bidragssystemet som sådant, att debattera dess nivåer.
Men det finns också all anledning att diskutera och debattera vad som kan göras i den andra ändan, hur det kan bli lättare att gå från bidrag till arbete.
Behovet av enkla jobb ökar i takt med den pågående flyktingkrisen. Det är en insikt som äntligen tycks ha landat, om än motvilligt, hos i varje fall några partier på andra sidan blockgränsen.
Ett och annat ögonbryn höjdes nog i pur förvåning när statsminister Stefan Löfven (S), i samband med regeringsombildningen, slog fast att näringsminister Mikael Damberg (S) även får ansvar för att fixa enkla jobb i näringslivet.
Det är bara att hoppas att han lyckas med den svåra uppgiften. För det är sannerligen ingen sinekur att gå på försörjningsstöd. Socialbidrag får nämligen bara den som uttömt alla andra möjligheter till försörjning, och det ska gudarna veta, det är långtifrån det lyxliv som Kinberg Batra antyder att det skulle vara.
Moderaternas nya framtoning kan kanske vara en framkomlig väg mot en borgerlig valseger hösten 2018. Lite ny fernissa brukar kunna dölja de flesta skavanker.
Men samtidigt kan det försvåra bildandet av en borgerlig regering. För inte lär väl riksdagens två kvarvarande liberala partier – Liberalerna och Centerpartiet – gå med på att redan utsatta och fattiga ska bli än mer utsatta och ännu fattigare.