Att Ebba Busch Thor skulle bli vald till ny partiledare för Kristdemokraterna var ungefär lika väntat som att 74-årige Nursultan Nazarbajev skulle vinna helgens presidentval i Kazakstan. Men där upphör också likheterna.
För alltmedan Kazakstans ledare blir allt populärare – i valet 2011 fick han 96 procent av rösterna, nu fick han 97,7 procent – mullrar det lite lagom i de kristdemokratiska leden efter valet av Ebba Busch Thor. Advokaten Peter Althin, som tidigare suttit i partistyrelsen, har sagt att ha ska lämna partiet, och riksdagsledamoten Pernilla Gunther är ”orolig för partiets utveckling”.
Men behöver man vara orolig?
Ogillar man konservatism i värdegrundsfrågor, kraftiga högersvängar och amerikansk libertarianism – en politisk ideologi som förespråkar frihet från tvång och strävar efter att minimera staten och dess inflytande över människors liv – så bör man absolut vara det.
Å andra sidan har högersvängar historiskt sett sällan eller aldrig varit ett framgångsrecept inom svensk politik. Den nya partiledaren lär därmed få svårt att bli den frälsare som lyfter Kristdemokraterna till ett stabilt parti över fyraprocentsspärren. Att så tydligt profilera KD som ett högerparti, med kristna värderingar är riskabelt, vill det sig riktigt illa för KD blir man i stället ett stabilt parti under spärren till riksdagen.
Vad är det då Ebba Busch Thor vill?
I intervjuer, och i talet på partiets extra riksting i Stockholm i helgen, lyfter hon gärna fram hårdare frågor: försvaret, brott och straff, invandringspolitiken. Den politiska profil som en gång i tiden förde KD till riksdagen – ett snällt, godhjärtat och välmenande allmänborgerligt parti byggt på en konservativ värdegrund – ska bli tuffare. Det är inte första gången. Risken är att en del kärnväljare inte kommer att känna igen sig och precis som med andra partier som byter eller justerar sin profil är frågan vilka väljare som kommer i stället.
Ebba Busch Thor är en ideolog i tider när politiken i och med Decemberöverenskommelsen och andra breda blocköverskridande uppgörelser bygger på politisk pragmatism. Om det är rätt väg att gå för ett parti som med darr på ribban klarade fyraprocentsspärren i höstas återstår att se.
Kristdemokraterna har en hel del funderande att göra. Medan de funderar på sitt kan vi andra fundera på följande: Sverige är ett av världens mest sekulariserade och liberala länder. Där är det inte många som gör naturliga kopplingar mellan det goda samhället byggt på ”kristna värderingar” och politiken. Frågan är vilken funktion ett parti som KD kan fylla i ett sådant samhälle.