Foto: Maja Suslin/TT
Nyligen valdes Cecilia Wikström, Europaparlamentariker för Folkpartiet, till ny ordförande för parlamentets petitionsutskott. Utskottet i sig är inget att höja på ögonbrynen åt, det är dit EU–medborgare kan vända sig med klagomål om olika saker.
Däremot är det svårt att gratulera Wikström, eftersom processen kring valet av henne är ett tydligt exempel på hur det inte bör gå till.
Enligt praxis skulle posten som utskottets ordförande nämligen ha gått till italienska Femstjärnornas kandidat Elenora Evi. Ordförandeposterna brukar fördelas enligt en matematisk modell mellan de olika partigrupperna.
Men den här gången fick parlamentets tre största partigrupper med liberaler, socialdemokrater, konservativa och kristdemokrater för sig att gå samman och blockera kandidaterna från den EU–kritiska EFDD–gruppen. I EFDD ingår, förutom femstjärnerörelsen, bland annat Sverigedemokraterna och brittiska Ukip.
Man kan ha starka synpunkter på att EFDD släppte in Sverigedemokraterna i gruppen. Rätt ”straff” är dock inte att frångå demokratiska spelregler.
Det var lätt att hålla med Miljöpartiets parlamentariker Isabella Lövin när hon uttryckte att det var ”en svart dag för europeisk demokrati” när Wikström fick sin nya post. Har man ett system eller ett regelverk inför ett val kan man inte efter valresultatet ägna sig åt att utestänga partier med ”fel åsikter”, i det här fallet en samling EU–kritiker av olika sort.
Wikström försvarar sig med att ”praxis kan ändras om den politiska kontexten kräver det”. Med det argumentet hamnar man lätt på ett sluttande plan; vilka ska utestängas härnäst, parlamentets stalinister eller främlingsfientliga i andra grupper?
Som MP:s Isabella Lövin har påpekat har Femstjärnorna, som leds av komikern Beppe Grillo, många folkrörelsemänniskor och miljöaktivister bland sina 17 invalda nya ledamöter. Eleonora Evi, vars plats Wikström (FP) knyckte, är en ung medborgaraktivist. Det handlar alltså inte om att enbart utesluta främlingsfientliga.
I samband med det svenska valet 2010 fördes en liknande diskussion om att minska antalet utskott i riksdagen för att på så sätt hindra SD. Då insåg de flesta, inklusive Folkpartiet, att det vore en dålig idé. Det är att frångå valresultatet, och dessutom kontraproduktivt.
Spelet i EU bekräftar tyvärr missnöjespartiernas beskrivning av ”etablissemanget”. Det borde oroa varje EU–vän.