I somras nobbade statsminister Stefan Löfven (S) Almedalen. Han gav sig i stället ut på en resa genom Sverige för att diskutera trygghet.
Moderaterna talar om en svensk trygghetskris på sin hemsida, och vill ha fler poliser, medan Liberalerna konstaterar att frihet är att kunna känna sig trygg ”där du bor /…/ går hem från krogen eller tar en löprunda.”
När partiledarna på söndagskvällen drabbade samman i Agendas partiledardebatt, valårets första, var trygghet ett av huvudämnena.
Även i Skellefteå pratas det trygghet. Moderaterna och Liberalerna har skrivit ett antal motioner och interpellationer i ämnet. De har handlat om narkotikahandel, passerkort, kameraövervakning och skalskydd vid gymnasieskolorna och trygghetsvakter på stadens gator och torg.
Brottsförebyggande rådet konstaterar i sin senaste nationella trygghetsundersökning (NTU) att människors känsla av otrygghet har ökat, generellt sätt känner sig kvinnor mer otrygga än män. Du väljer en annan väg hem från bion, du undviker att gå på krogen en fredagskväll och så vidare. Till slut blir du fånge i den egen otrygghet.
I kommunfullmäktige har människors otrygghet blivit ett slagträ i den politiska debatten. Oppositionen angriper majoriteten, som försvarar sig: Så här illa är det, detta behöver vi göra, möts av argumentet, men så illa kan det väl ändå inte vara. Och väldigt lite gjordes.
Skellefteå är i grund och botten en trygg och trevlig stad. Visserligen har bostadsinbrotten ökat, och det kan vara lite stökigt i centrum på helgerna, men på det stora hela är det en trygg stad, sett ur ett nationellt perspektiv. Ändå känner sig människor otrygga. Och det är en otrygghet som politikerna måste ta på allvar.
Det måste de göra när nästan var fjärde svensk anser att deras livskvalitet påverkas av deras egen otrygghet. Siffrorna är visserligen nationella, men det finns ingen anledning att tro att det ser annorlunda ut i Skellefteå. För här handlar det inte om de faktiska omständigheterna, här handlar det om i stället en känsla av otrygghet.
I den kontexten är det oerhört glädjande att stadens styrande socialdemokrater tycks börja ta människors oro på allvar.
När kommunstyrelsen hade sammanträde tidigare i veckan avslogs visserligen Liberalernas motion om att införa trygghetsvakter i Skellefteå. Sådana vakter finns i flera andra städer, bland annat i Landskrona. Där har brottsligheten och vandaliseringen minskat i de områden där trygghetsvakterna finns.
Samtidigt beslutade kommunstyrelsen att på försök införa säkerhetsvakter i centrum.
Det är ett steg mot en tryggare stad, eller rättare sagt en stad som upplevs tryggare. Men det finns oerhört mycket mer man kan göra: röja sly och annan vegetation längs gång- och cykelvägar, bättra på den allmänna belysningen, plocka upp skräp, en skräpig miljö förstärker känslan av otrygghet, och så vidare.
Fysiska attribut som belysning, genomsikt, överblickbarhet och närhet till befolkade områden bidrar till ökad trygghet.
Trygghet är synonymt med frihet, och frihet handlar bland annat om att kunna ta sig en promenad, eller ett ta löppass, gå hem från krogen eller bion en sen fredagskväll, utan att känna rädsla.
Det är bra att Socialdemokraterna på allvar tycka ha börjat fundera på hur Skellefteå kan göras/upplevas tryggare.
Fortsätt gärna med det arbetet, varför inte genom att bejaka Liberalernas motion om att försöka stoppa narkotikahandeln vid gymnasieskolorna. För den som är beroende av narkotika, eller andra droger, har förlorat sin frihet.