Regeringen och Vänsterpartiet är färdiga med förslaget om hur vinster ska begränsas i skolan och i omsorgen. Men det kommer inte att gå igenom. Foto: Claudio Bresciani/TT
När V-ledaren Jonas Sjöstedt är ”mycket nöjd” gäller det att se upp.
Ju mer statlig styrning, ju mindre frihet, desto nöjdare tycks han bli.
Det är inte att undra på att Sjöstedt var nöjd sedan regeringen och Vänsterpartiet, efter långa förhandlingar, lyckats enas om ett lagförslag som ska begränsa vinster i välfärden. Regeringens proposition lämnas i mars.
Debatten om företagens roll i välfärden har förts i 30 års tid. Argumenten och retoriken känns igen, det högt uppskruvade tonläget likaså.
Robert Thorburn är projektledare på Svenskt näringsliv, han jobbar med projekt som i huvudsak berör företagande i välfärden, offentlig upphandling och arbetsmiljö. Han har bland annat hittat en ledare i tidningen Förskolan från 1984.
Under rubriken ”SAF:s vinstdaghem är en omöjlighet” skriver tidningen bland annat: ”Tanken att driva daghem i vinstsyfte är ett hån mot barnen, deras föräldrar och personalen. Om man kunde driva ett daghem så att det blir pengar över, så betyder det bara att man har för lite personal, eller har för många barn i gruppen, eller har tagit in för mycket pengar från föräldrarna, eller betalt personalen för lite lön, eller lagt ned för lite pengar på lokaler, material, teaterbesök, mat eller annat som är nödvändigt för barnen på daghemmet eller berövat skattebetalarna pengar genom att ta emot för mycket offentliga bidrag eller gjort alltihop på en gång.”
Denna retorik och argumentation har alltså tuggats i 30 års tid. Nu när lång dags färd mot natt fullbordas står det klart att lagförslaget inte har några utsikter att gå igenom i riksdagen och bli verklighet. Både Allianspartierna och Sverigedemokraterna säger tvärt nej.
Liberalernas partiledare Jan Björklund säger till exempel: ”Rätten att välja skola till sina barn och att själv välja äldreomsorg är en självklar del i att människor ska få bestämma över sitt eget liv.”
Så sant som det vart sagt. Staten ska inte bestämma över vare sig ens barndom eller ens ålderdom. Att äldre får en god äldreomsorg, och att barn får en bra skola, är betydligt viktigare att diskutera än vem som driver verksamheten.
Jag ska inte trötta ut dig med att återupprepa argumenten. Däremot kan man konstatera:
- Civilminister Ardalan Shekarabi (S) och V-ledaren Jonas Sjöstedt konstaterade på den gemensamma pressträffen att nu ska skattepengar gå till det de är avsedda för.
När staten bygger vägar och järnvägar går skattepengar rakt ner i aktieägarnas fickor. Är det någon skillnad på att använda skattepengar till välfärdsföretag jämfört med till exempel bygg- och entreprenadföretag? I konsekvensens namn borde Sjöstedt argumentera för ett vinsttak inom alla de sektorer där skattepengar används.
- Inga företag ska behöva lägga ner, men de kan behöva fundera över hur verksamheten bedrivs, sa Sjöstedt.
Att Sjöstedt vill lägga sig i hur privata företag sköts är inte överraskande. Däremot är det oroväckande.
När företagaren Dan Olofsson lät revisionsföretaget PWC analysera konsekvenserna av utredningens förslag – ett vinsttak på sju procent av operativt kapital, plus statslåneräntan – konstaterades att fyra av fem företag skulle få sin vinst sänkt med 80–100 procent – och därmed hotas av nedläggning.
Regeringen vet att det illa genomarbetade förslaget redan på förhand är dödsdömt, ändå lägger man fram det. Det bara kan tolkas på ett sätt: att det handlar om valtaktiska överväganden. Det handlar om relationen till Vänsterpartiet inför nästa mandatperiod och det handlar om att engagera gräsrötterna på S-vänsterkanten.
Socialdemokraterna har därmed förvandlat människors valfrihet till kallt kalkylerande valtaktik.
Skamligt, sa Bill, skamligt, sa Bull.