Yttrandefriheten är inte alltid vacker, men ibland får man stå ut med att ta det onda med det goda för att hålla åsiktskorridoren öppen.
Enligt Språktidningen var Norran först ut med att använda ordet i svensk press. Med anledning av valet till Europaparlamentet 2009 diskuterade tidningens ledare EU:s behov av att driva demokratifrågor: ”Parlamentsledamöterna bör inte försitta någon möjlighet att för väljarna tala om vad de gör och vilka beslut som fattas. Dessutom skulle det vara fantastiskt om en fungerande och flitigt trafikerad åsiktskorridor kan upprättas mellan folken i EU-länderna och parlamentets politiker.”
Hur bred åsiktskorridoren ska vara i skolan har diskuterats flitigt. Alliansregeringen påbörjade arbetet med att justera lagen och den processen har tagits över av den nuvarande rödgröna. Nu finns det ett utkast till ett lagförslag som SR Ekot tagit del av (14/8 2017). Ambitionen är en ny lag som ska vara på plats i god tid före nästa val. I korthet ska skolan kunna begränsa vilka partier, och därmed också vilka åsikter, som ska tillåtas.
Det är inte bara feltänkt, det kan också strida mot grundlagen. Förslaget bäddar dessutom för godtycke. Det är inte rektorernas uppgift att bestämma vilka åsikter som ska få framföras, och vilka som inte ska få göra det. Det är lagen som ska sätta gränserna för yttrandefriheten, inte rektorn vid den ena eller andra skolan.
Ett av skolans uppdrag är att förbereda eleverna på ett demokratiskt deltagande, som det så vackert heter. Men hur skolan ska kunna göra det, samtidigt som rektorer på förhand ska kunna förbjuda ”vissa partier” och/eller ”vissa politiska åsikter”, är inte bara oklart, det är omöjligt.
För även om en rektor på förhand kan gissa sig till vad till exempel Kommunistiska partiet och Nationaldemokraterna har att komma med är det kanske Moderaterna, eller varför inte Liberalerna, som står för de verbala övertrampen.
I det här sammanhanget är det oerhört viktigt att skilja på de åsikter som är lagliga och de som inte är det. Den som begår brott ska polisanmälas. Men det är först i efterhand som juridiken ska avgöra om en brottslig handling har begåtts eller inte. Så låt rektorer vara rektorer, och låt dem slippa att vara siare och åsiktspoliser.
Hur ser det ut i Skellefteå?
Här finns det inga entydiga lokala regler som styr och ställer. I princip är alla partier välkomna, det vill säga alla partier som sitter i riksdagen. Vilket också kan bli lite knepigt. Ta Feministiskt initiativ, ett parti som ganska många unga tjejer gillar. De riskerar att portas från skolans bokbord och debatter samtidigt som andra partier, som sitter i riksdagen men förmodligen har lägre stöd ute på skolorna än FI, får delta.
Att dra gränsen vid representation i riksdag, landsting eller kommun blir en trubbig urvalsprincip.
Vad är då rimligt?
Jo, det rimliga är att hålla skolans åsiktskorridor bred och öppen. Om eleverna inte får ta del av åsikter utanför det som i nedsättande termer brukar benämnas PK, eller politisk korrekthet, är risken att det i längden leder till kunskapsluckor och kunskapsunderskott.
Det finns alltid någon som kränker någon annan med sina åsikter. Men det är ingen ursäkt för att stänga ute det demokratiska samtalet från skolan. Yttrandefriheten är inte alltid vacker, men den är viktig. Därför måste regeringen göra om och göra rätt och arkivera utkastet under rubriken: ”Misslyckade lagförslag”.