Det pågår ett generationsskifte inom politiken i Skellefteå.
Kommunfullmäktige blir yngre. Frågorna som rör demokratins förutsättningar ser annorlunda ut än vad de gjorde för bara några år sedan.
För ungefär ett år sedan skrev jag en ledare om att hel- och deltidspolitiker inte har någon lagstadgad rätt till föräldraledighet eftersom de inte räkas som anställda. Du förväntas vara tillgänglig tidiga morgnar, sena kvällar, vardagar som helgdagar, hela mandatperioden.
Nu är glädjande nog en lagändring på gång som ger kommunal- och landstingsråd möjlighet att vara föräldralediga eller sjukskrivna.
Men det finns andra intressanta frågor kring demokrati kontra familjeliv.
I en gemensam motion till kommunfullmäktige i Skellefteå – som snarare ska ses som en temporär pakt småbarnsföräldrar emellan än början på ett blocköverskridande samarbete – vill Micaela och Andreas Löwenhöök från Moderaterna och Emilia Hallin och Daniel Ådin från Socialdemokraterna att kommunen ska fixa barnpassning vid sena kommunfullmäktigesammanträden.
Herregud, tänker du kanske, de får väl fixa barnpassningen som alla vi andra.
Men riktigt så enkelt är det inte. Här handlar det om demokratins grundläggande förutsättningar. I det ideala samhället är våra folkvalda församlingar en spegelbild av samhället i stort: åldersmässigt, etniskt, familj eller ensamstående, med eller utan barn, vad gäller kön, sexuell läggning, religiös eller ateist och en hel del andra faktorer.
Då ska inte småbarnföräldrar vara mer eller mindre tvingade att välja mellan demokrati och familjeliv. De ska heller inte vara beroende av att föräldrar, grannar eller vänner och bekanta passar barnen för att de ska kunna fullgöra ditt politiska uppdrag.
Det är det egentligen inte heller. Kommunallagen ger nämligen utrymme för barnpassning för förtroendevalda i samband med politisk tjänstgöring. Problemet är bara att det inte används i särskilt stor utsträckning i någon kommun i Sverige.
Till bilden hör också att har du en gång lämnat ett fullmäktigesammanträde så har du lämnat det. Du kan alltså inte lämna sammanträdet för att åka och hämta barnen på dagis och sedan fortsätta din tjänstgöring när familjebestyren är avklarade.
Det finns några tänkbara lösningar:
- Kortare och färre inlägg i debatten. Nej, det är inte bra ur ett demokratiskt perspektiv. Ledamöterna måste få tid att debattera och utveckla sina tankegångar.
- Stopptid för kommunfullmäktigesammanträden. Nej, det hade bara ökat behovet av extrainsatta sammanträden. Mängden ärenden som ska behandlas minskar inte.
- Partierna får se till att inga småbarnsföräldrar – även kommande sådana – hamnar på valbar plats. Otänkbart, så dumt att det inte behöver kommenteras.
Klokast vore, om politiken ska vara till för alla, är att klubba igenom den rödblåa motionen: barntillsyn vid fullmäktigesammanträden från och med halv fyra och möjlighet att lämna sammanträdet och återinträda i tjänst. Ett alternativ till det sistnämnda hade varit någon form av kvittning för att säkra majoritetens majoritet.
Eftersom det här är en gemensam socialdemokratisk och moderat motion får vi utgå från att den går igenom. Då är frågan om utföraren av barnpassningen ska vara kommunal, kooperativ, ideell eller privat. Själv hade jag föredragit det sistnämnda, om inte annat så för omväxlingens skull.