Det går bra för Sverige. Tankarna går nästan osökt till skådespelaren Thor Modéens klassiska citat om ”Strålande tider, härliga tider” när finansminister Magdalena Andersson (S) lägger ut texten kring hur stark ekonomin är.
När regeringen i dag (24/8 2017) samlas på sin herrgård i Harpsund för de traditionella budgetförhandlingarna kommer finansministern, till tonerna av kräftsörplande ministerkolleger, att berätta hur tomma lador blivit fulla på tre år. Nästa år är det val. Det planerar S att uppmärksamma med extra tjocka skivor valfläsk.
Polisen ska få mer pengar, försvaret likaså, både pensionärer och barnfamiljer kan hoppas på mer pengar i plånboken. Kommunerna och landstingen lär inte bli lottlösa de heller. Likaså måste det satsas på utbildning för nyanlända och en S-budget utan pengar till allehanda arbetsmarknadsinsatser är ingen S-budget.
Socialdemokraterna måste visa att det finns handlingskraft i partiet, att deras samhällsbygge lever och frodas i högaktlig välmåga, att det inte bara är vackra ord. Nyckelorden för S om de vill vinna valet är visa initiativkraft.
Det är en ekvation som oroar många. Svensk ekonomi går mot överhettning, varningstecknen finns där, men Magdalena Andersson väljer att gå i motsatt riktning mot vad ekonomin behöver. Det var huvudbudskapet när Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl höll en pressträff tillsammans med Annika Winsth, Nordeas dito.
Kombinationen av en expansiv budget, negativa räntor, allt högre belåning i hushållen och en fortsatt uppgång i bostadspriserna, riskerar att lägga grund för nästa kris, om inte strukturreformer görs på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, konstaterade Martin Ådahl.
Det skräckscenario som Ådahl och Winsth varnar för är: att bostadsbubblan spricker, att högt belånade familjer kan inte betala sina lån, att den inhemska konsumtionen störtdyker och att recessionen förvandlas snabbt till djup lågkonjunktur.
Frågan för den borgerliga Alliansen är om man är beredd att fälla regeringens budget och utlösa en regeringskris, och/eller om man är beredd att gå vidare med sitt hot om en misstroendeförklaring mot finansminister Magdalena Andersson – och utlösa en regeringskris. Oppositionen vill stoppa planerade skattehöjningar: flygskatten, småföretagarskatten (3:12-reglerna) och att fler ska betala statlig skatt.
Centerledaren Annie Lööf har meddelat att det inte kan bli tal om att rikta ett avgångskrav mot finansministern. C vill inte riskera en regeringskris. Insikten att den opposition som ställer till med ett misstroendevotum också måste stå till svars inför väljarna borde vid det här laget ha sjunkit in hos övriga partier.
I slutet av september presenterar regeringen sin höstbudget, sedan är det dags för oppositionspartierna. En svag regering kommer att presentera en späckad budget inför valåret 2018, uppmaningen från flera tunga instanser, som Finanspolitiska rådet, att spara på krutet lär inte följas.
Det finns risker med att föra en expansiv finanspolitik i en högkonjunktur. Är Magdalena Andersson beredd att ta riskerna med Sveriges ekonomiska stabilitet som insats.
Eller som Martin Ådahl konstaterar: ”Två gånger fick vi sanera svensk ekonomi när vi tog över efter Socialdemokraterna. Den tredje gången lämnade de ett väldigt utanförskap efter sig att hantera. Jag hoppas detta inte blir en fjärde gång.”
Det är så sant som det är sagt. Allting har ett pris.