Ljuset i tunneln. Förespråkarna för planerna på en kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå tolkar Trafikverkets förslag till transportplan som ett klartecken för Norrbotniabanan. Foto: Björn Lindgren/TT
Vad händer med Norrbotniabanan om Alliansen vinner valet?
Med knappt ett år kvar börjar populistiska röda politiker och opinionsbildare att leta efter en valvinnande regional fråga. Uppenbarligen har de valt Norrbotniabanan och den osäkerhet som ett maktskifte i Rosenbad inneburit för förverkligandet av en ny kustjärnväg mellan Umeå och Luleå.
Men kan väl säga att entusiasmen bland de borgerliga partierna på riksplanet har varit måttlig. Centerpartiet har förvisso tagit ett stämmobeslut att Norrbotniabanan ska byggas i sin helhet, men inte kommit längre än så. På det lokala och regionala planet har engagemanget varit större.
I tidningen Fastighetsnytt (nr 5/2017) har frilansjournalisten Bertholof Brännström intervjuat Lorents Burman (S), kommunalråd i Skellefteå och ordförande i lobbyorganisationen Norrbotniabanegruppen, och Helena Lindahl (C) och Edward Riedl (M), Västerbottens två borgerliga riksdagsledamöter. Det blev 2–1 för att bygga.
Edward Riedl är skeptisk. Han menar att den socialdemokratiskt ledda regeringen straffbeskattar Norrland, med bland annat höjd bensinskatt, flygskatt och en planerad kilometerskatt, för att kunna finansiera byggstarten.
Det ligger en hel del i vad han säger, men det motiverar inte att byggstarten skjuts på framtiden, till efter 2030, som Riedl vill.
Kapacitetsbristen på Norra stambanan finns kvar, behovet av arbetskraftspendling för en förstorad regional arbetsmarknad likaså. De behoven har inte minskat med Northvolts beslut att placera sin batterifabrik i Skellefteå.
Centerpartisten Helena Lindahl är entusiastisk. Hon blev ”väldigt, väldigt glad över att Trafikverket nu äntligen vill starta bygget.”
Det är bara att hoppas på att Helena Lindahls engagemang är äkta den här gången. Både hon och Centerpartiet har vikt ner sig i skarpt läge. Alliansens väl och ve har uppenbarligen varit viktigare än det egna stämmobeslutet. Centerpartiets trovärdighet vad gäller Norrbotniabanan är inte hög i Norr- och Västerbotten.
Det var den ”blåa sidan”.
Hur ser det ut på den ”röda”?
När Trafikverket presenterade sitt förslag till nationell transportplan 2018–2029 var det många som jublade, som tog det som en kassaskåpssäker intäkt för att nu ska det ske, byggstart för Norrbotniabanan, delsträckan mellan Umeå och Skellefteå.
Visst kan man jubla, ta det som ett klartecken för en byggstart, men riktigt så enkelt är det inte. De pengar som är avsatta räcker från Umeå till Robertsfors, på ett ungefär. Det är många mil kvar till Luleå som ska finansiera. Dessutom har den rödgröna regeringen inte tagit ställning till transportplanen ännu. Det gör man först till våren.
Det är alltså upp till bevis för regeringen också. Ryktet säger att näringsminister Mikael Damberg (S) lovat kommunalrådet och Lorents Burman pengar till järnvägen om Skellefteå får batterifabriken. Men det är hittills bara ett rykte.
Så trots alla fagra löften borde den inledande frågan ”Vad händer med Norrbotniabanan om Alliansen vinner valet?” kanske formuleras om.
Min fråga blir: ”Vad händer med Norrbotniabanan överhuvudtaget?”
Hur som helst, en valfråga lär den i varje fall bli, Norrbotniabanan.