De vägval som görs måste vi leva med. Centrumbron är ett sådant vägval. Foto: Pär Lindström
Skellefteå håller på att förändras, rustar sig för nya tider.
Hur befolkningsmål, batterifabrik, kulturhus/kongresscenter och Norrbotniabanan kommer att påverka utvecklingen går det bara att spekulera i. Men de vägval som görs måste vi leva med.
Centrumbron är ett sådant vägval. Här har Socialdemokraterna vänt kappan efter snöstormen. Valresultatet 2010 såg S som ett klartecken för en byggstart, den rådgivande folkomröstningen fyra år senare sa någonting helt annat.
Kommunalrådet Lorents Burman (S) lovade inför folkomröstningen att följa utslaget. Det löftet var värt någonting i ungefär tre år. Sedan drog planeringen för bron igång igen. Snyggt skött är det definitivt inte. Det hade varit mycket bättre, och ärligare, om han innan folkomröstningen sagt ”rösta som ni vill, vi kommer ändå att bygga”.
För så blev det …
När ett parti lovat väljarna hur de ska agera i en viss situation är det fel att ändra sig utan att låta väljarna tycka till igen, här förslagsvis i kommunalvalet 2018. Dit är det knappt ett år. Så länge kunde broplanerna ha stannat i skrivbordslådan.
Nu blev det inte så. Tidigare i veckan beslutade kommunstyrelsen att avsätta tio miljoner kronor till brobygget. Det handlar om konsultarvoden.
Frågan som behöver ställas är: Vad är ett socialdemokratiskt löfte värt? Finns det några andra där bäst före-datumet går ut efter några år.
Det är upplagt för en infekterad svekdebatt när valrörelsen går igång efter sommarlovet.
En annan fråga som behöver ställas är: Vilket centrum vi vill ha? Är det bilarna eller människorna som ska prioriteras? Bidrar en bro till bättre stadsmiljö? Vår egen tids arkitekter och debattörer vacklar mellan tradition och modernitet, mellan tillbakablick och krav på förnyelse.
Liberalerna vill som bekant göra andra vägval. Det vill Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna också. Moderaterna tycks vackla, men sa nyligen nej till de tio konsultmiljonerna. Vänsterpartiet har, som gruppledaren Agneta Hansson sa i en fullmäktigedebatt, fått de svar de ville ha och är därmed för en bro.
Argumenten för att bygga en bro har tröskats både framlänges och baklänges ett antal gånger, det har också argumenten för att inte göra det gjort. Därför tänker jag inte rabbla dem en gång till. Däremot kan man konstatera att Skellefteå håller en historiskt hög investeringstakt.
Liberalernas gruppledare Andreas Westerberg konstaterar i ett pressmeddelande att Liberalerna ”vill garantera att kommunen har de resurser som krävs om flytten av E4 blir verklighet och om Norrbotniabanan byggs.”
Även om en ny E4-dragning är en statlig angelägenhet har Skellefteå lovat att vara med och betala, vad gäller Norrbotniabanan handlar det om följdinvesteringar, till exempel ett resecentrum. Några extrapengar från Region Västerbotten är nog inte att räkna med. Det visar inte minst den senaste förslaget till länstransportplan.
Slutligen noteras att Miljöpartiet inte vill vara med i ett fördjupat samarbete med de borgerliga partierna. MP hoppade av förhandlingarna tidigare i veckan. Det torde innebära att det blir lättare att få ihop Alliansen igen nu när man slipper tänka på ett femte partis önskemål.