Prat i kvadrat. Det behövs mycket prat i politiken, men frågan är i vilket forum. På bilden samtalar kommunalrådet Lorents Burman (S) och oppositionsrådet Andreas Löwenhöök (M). Foto: Leif Andersson
Skellefteås kommunfullmäktigesammanträden har börjat dra ut på tiden. En debattglad opposition gör sitt jobb; de granskar och ställer den socialdemokratiska majoriteten till svars för dess göranden och låtanden.
Men det är en utveckling som uppenbarligen alla uppskattas av alla. I en debattartikel i Norran ” Mycket prat leder till långa sammanträden” (21/12 2017) konstaterar kommunfullmäktigeledamoten Daniel Ådin (S) att ”en bidragande orsak som lett fram till de långa mötena är bruket, eller snarare missbruket, av interpellationer”.
Varpå en längre utläggning och tolkning av kommunallagen följer.
Daniel Ådin brukar vara en rättskaffens man, det finns ingen anledning att misstro hans redogörelse för kommunallagens intentioner och avgränsningar. Vad som däremot behöver diskuteras är oppositionens möjligheter att syna utövandet av makten som sådan.
Och hur det kan göras offentligt.
I riksdagen finns både partiledardebatter och allmänpolitiska dito. Kammaren är centrum för de politiska diskussionerna. Här debatterar riksdagens 349 ledamöter viktiga frågor och fattar en mängd beslut som rör vår vardag. Alla som vill kan följa debatten från åhörarläktaren.
På det regionala och lokala planet är utrymmet för allmänpolitiska debatter däremot begränsat. Det är det upp till varje landsting, region och kommun att besluta om.
I en kommun som Skellefteå, som varken arrangerar lokala allmänpolitiska debatter eller någon form av allmänhetens frågestund, är det fullt förståeligt att oppositionen använder interpellationen som ett ”frikort till debatter i mer eller mindre aktuella ämnen”, som Daniel Ådin själv väljer att uttrycka det.
Och eftersom Ådin tillhör höjdarna i Skellefteå Arbetarekommun, han sitter bland annat i arbetsutskottet, måste man utgå från att han för partiets talan i den här och andra frågor. Så vad tycker då Socialdemokraterna? Jo, att ”det tycks som om vissa partier ser det som sin rätt att debattera allmänpolitik på arvoderad tid.”
Som om det skulle vara ett problem.
Det är naturligtvis upp till var och en att tolka Daniel Ådins skrivningar. Vill man så kan man se dem som ytterligare belägg för socialdemokratisk maktfullkomlighet och arrogans. Vill man kan man också tolka det som att S säger till oppositionen att vara tysta och tiga.
Kanske är det inte fullt så illa som det låter. Men Daniel Ådins uppläxning av oppositionens ledamöter lämnar en besk eftersmak. Speciellt problematisk blir tillrättavisningen nu när det är valår.
Partier och dess politiker måste på olika sätt verka för att minska avståndet till väljarna. Man skulle kunna tänka sig att arrangera några partiledardebatter (= gruppledardebatter) inför valet, man skulle också kunna tänka sig att göra som Moderaterna gjorde i somras, arrangera lokala sommartal.
Det finns också möjlighet att göra som till exempel skånska Höganäs och uppländska Tierp har gjort, vika tid åt lokala allmänpolitiska debatter i fullmäktige.
Hur de politiska partierna vill möta sina väljare är upp till dem att bestämma. Bara politiker och väljare verkligen möts.
Fullmäktige får inte förvandlas till en lättviktig samtalsklubb, men det får heller inte bli så att majoriteten sätter en bildlig munkavle på oppositionen. Det är i första hand upp till kommunfullmäktiges ordförande Tomas Marklund (S) att se till att det inte blir så.