DAGS FÖR SAMMANTRÄDE. Att stanna hemma gör inte Skellefteå mer demokratiskt. Foto: Jeanette Lövgren
Hotet om en blågrön bojkott av tisdagskvällens kommunfullmäktigesammanträde i Skellefteå kvarstår.
Inga nya kontakter inom femklövern – Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna – är tagna eller inplanerade. Oppositionspartierna och Socialdemokraterna talar heller inte med varandra. Positionerna är fortsatt låsta.
Som det ser ut nu får Socialdemokraterna, tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, själva klubba igenom den nya valkretsindelningen i Skellefteå. Eller rättare sagt; klubba igenom bevekelsegrunderna för att länsstyrelsen ska gå med på att Skellefteå ska bestå av två valkretsar i stället för en.
De tyngst vägande socialdemokratiska motiven är att med en valkrets blir det för många namn på S-valsedeln, och att så här har vi alltid gjort, och det har gått bra, så varför ändra. Det är inte bevekelsegrunder som imponerar.
Femklövern å sin sida ser en fara i att om spärren till kommunfullmäktige höjs från två till tre procent, vilket sker om två valkretsar införs, så riskerar små partier (läs Kristdemokraterna), att åka ur fullmäktige. Liknande resonemang har hörts och förts i andra kommuner.
Som ren jämförelse landar den faktiska spärren på ungefär 1,5 procent med dagens vallag.
Men låt oss för en stund höja blicken, bortse från meningsskiljaktigheterna, och fokusera på demokratiperspektivet.
Hösten 2014 sa väljarna sitt. I Skellefteå tyckte 51,35 procent av de som röstade att Socialdemokraterna var det bästa partiet. Det ger S egen majoritet i fullmäktige.
Med andra ord kan de fram till nästa val, inom lagens råmärken, rösta igenom vad som helst.
Så om S vill ha två valkretsar, så blir det två valkretsar, om beslutet fastställs av länsstyrelsen.
Jag har de senaste dagarna funderat en hel del på demokratin, hur den mår i dagens samhälle och framförallt hur den vårdas. Det är svårt att inte göra det när oppositionspartierna i Skellefteå hotar med att ta till den oerhört drastiska åtgärden att bojkotta tisdagens fullmäktige.
Det hade varit intressant att veta vad som sades på mötet där femklövern beslutade sig för en bojkott. Någonting torde de tro att de ska kunna vinna på sitt agerande.
Helt klart är att femklövern ser Socialdemokraternas agerande som rena rama krigsförklaringen. Hans Brettschneider (MP) talar om att S vill ha mindre demokrati, Andreas Löwenhöök (M) om att S vill att oppositionen ska tiga still och Charlotta Enqvists (KD) slutsats är att S vill sätta stopp för små partier att ta plats i fullmäktige.
Men därifrån till att bojkotta ett kommunfullmäktige, är det verkligen rätt väg att gå?
Nej, det är det inte. Har man blivit vald har man fått ett förtroende av väljarna att representera deras synpunkter. Då har man också ett ansvar gentemot dem. Man tar strid för sina ideal och sin ideologi, även om man vet att man kommer att förlora. Man argumenterar och blir man nedröstad av en majoritet så accepterar man faktum.
Om Socialdemokraterna vill ha ett mindre demokratiskt Skellefteå, som Hans Brettschneider påstår, hur agerar då femklövern själva. Skellefteå blir knappast mer demokratiskt av att stora delar av kommunfullmäktige stannar hemma i protest.
Det är inte därför väljarna har valt er.
Men än är det inte för sent, ta ert förnuft till fånga, delta i fullmäktige på tisdag, argumentera för er sak, det hade alla vunnit på.