FOTO: DMITRY LOVETSKY/AP PHOTO/SCANPIX
Först ska vi tänka på vattnet i en dag och sedan släcka ljuset i en timme. För någon vecka sedan var det kvinnorna som för en dag stod i strålkastarljuset. I dag är det Världsvattendagen och i morgon Earth hour. Det är två viktiga dagar, Världsvattendagen är tänkt att rikta uppmärksamheten på betydelsen av att hantera och använda vatten på effektiva, hållbara och rättvisa sätt, medan Earth hour handlar om att få människor världen över att leva lite grönare.
Så långt är det helt okej, vi måste lära oss att leva lite klimatsmartare, om jorden ska överleva. Det handlar om att inte slösa med ändliga resurser, och dit hör till exempel sötvatten. Drygt 1,1 miljarder människor har inte tillgång till tillräckligt med vatten för att uppfylla sina grundläggande behov. Det handlar också om att ställa om energiproduktionen, att inte i onödan belasta miljön med utsläpp av växthusgaser. De flesta forskare (dock inte alla) är överens om att den globala uppvärmningen är ett av de största hoten mot mänskligheten. Det går helt enkelt inte att fortsätta som om ingenting hänt.
Så långt är det helt okej. Men frågan är vad vi i praktiken gör, och vad de som genom politiska beslut hade kunnat göra skillnad, gör.
Svaret på den frågan är: inte tillräckligt mycket.
Eftersom själva dagen infaller i dag får Världsvattendagen stå som ett exempel på en i mängden av mer eller mindre behjärtansvärda dagar. På en dag av årets 365 uppmärksammas vi (förhoppningsvis) på att inom en inte alltför avlägsen framtid kommer kanske så många som två tredjedelar av världens befolkning att lida brist på vatten. Så illa är det faktiskt. För att dagen efter (förmodligen) ha glömt alla vackra och alla varningens ord. Det är sak samma med Earth hour. Hundratals miljoner människor världen över släcker ljuset i en timme för att nästa kväll ha glömt bort alla goda föresatser. Vi tänder lamporna åter till elbolagens stora förtjusning.
Allt fler har förvisso börjat inse att jorden har feber, som Världsnaturfonden uttrycker det. Och det är bra. Men för att fler i västvärlden (framför allt) ska ändra sitt sätt att leva behövs helt andra saker än mer eller mindre jippobetonade dagar. Det behövs politiska beslut, kraftfulla sådana. Och för det behövs det modiga politiker som tänker mindre på sin egen politiska överlevnad och lite mer på den jord vi ska lämna över till nästa generation, för att nu använda en riktig floskel. Man kan undra var de politikerna finns.
Missförstå mig inte nu. Som privatperson är det naturligtvis bra om du tänker på vattnet i dag och på elanvändningen i morgon. Men glöm för den sakens skull inte bort övriga 364 dagar.
