FOTO: JESSICA GOW/SCANPIX
Att avregleringen av apoteksmonopolet 2009 har försämrat situationen på glesbygden är anmärkningsvärt. Även de som bor på landet måste få sin medicin inom rimlig tid, på ett smidigt sätt. Den nya ordningen får inte leda till ytterligare isolering av människor som valt bort storstäder.
I en rapport från Statskontoret konstateras att flera av regeringens mål i samband med privatiseringen av svenska apotek är uppfyllda. Till exempel finns i dag betydligt fler apotek med bättre öppettider än för tre år sedan, men nästan alla nya har startat i tätorter. Att Stockholm har 59 procent fler apotek medan motsvarande siffra i Jämtland är fyra procent är talande.
Inte överraskande bedömer Statskontoret målet att tillhandahålla läkemedel inom 24 timmar har ”låg måluppfyllelse”. Rapporten anger att konsumenterna upplever möjligheten att få läkemedel inom ett dygn som försämrad. Uppfattningen återkommer även bland sex av tio apoteksanställda. Vidare säger två av tre anställda att det blivit svårare att leverera läkemedel direkt.
En del i problematiken bedöms ha med läkemedelsindustrins strukturer att göra. Det har bland annat lett till allt fler restnoteringar, det vill säga att en vara inte går att beställa från tillverkaren, vilket de enskilda apoteken inte råder över. De nya apoteken tenderar vidare att hålla sig med mindre lager, vilket så klart påverkar konsumenterna.
Men det stora problemet i sammanhanget är som sagt att glesbygden riskerar att försvagas, än en gång.
Statskontoret framhåller att det handlar om små försämringar, och man skriver att inget allvarligt har inträffat på grund av att någon fått vänta i över ett dygn på sin medicin. Men faktum är att en försämring konstateras, och att det mycket väl kan handla om ett första steg i en negativ riktning där människor på landet drar nitlotten. Det är inte vad glesbygdsbefolkningen behöver för att orka bo kvar, och det stämmer definitivt inte överens med regeringens visioner om en vital landsbygd.
I år går glesbygdsapotekens avtal ut. Hittills har det lett till en nedläggning, men som konstateras i rapporten är den långsiktiga utvecklingen svårt att förutspå. Man talar om en framtida osäkerhetsfaktor kring tillgängliga apotek i hela landet.
I rapporten rekommenderas därför att utvecklingen i hela landet följs upp av myndigheten för tillväxtanalys. Det är en oklanderlig rekommendation, men frågan är om uppföljning förslår. Framtiden är som framgått oviss för många landsbygdsapotek, och en eventuell nedläggningsvåg blir svår att kompensera när rullgardinen väl dragits ner. Regeringen måste bli mer proaktiv, som det heter på privatiseringssvenska. Det gäller att säkerställa att alla som behöver medicin kan få det samma dag, utan att tvingas ta långfärdsbussen.
Liv Landell Major
