Meddelarskyddet ska vara lika självklart som god vård på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
Yttrandefriheten är i all sin grundlagsskyddade glans en lyx för många.
Att säga sitt hjärtas mening kan i värsta fall leda till repressalier – både socialt och professionellt.
Så ska det inte vara, men så kan det ändock bli.
Därför är meddelarskyddet för anställda inom offentlig sektor en lika viktig som genial konstruktion. I stället för att själv riskera påföljder, efter att ha delat med sig av okänd fakta eller andra perspektiv, finns det en yrkeskår, journalister, vars uppgift är att avkräva svar och rapportera om sådant som ”makten” upplever obekvämt.
Att vittnesmål är sanna säkerställs så långt det är möjligt av att tidningar, radio och TV har ansvariga utgivare.
Anställda inom offentlig förvaltning har inte bara rätt att kontakta journalister och medier för att dela med sig av information med källskyddet som sköld. Det är även olagligt att från maktens sida efterfråga vem det är som har kontaktat och tipsat media. Inom offentlig verksamhet ska detta vara välkänt och en hörnsten i varje chefskap.
Ändå verkar det som om grundlagen och meddelarskyddet inte är allmän materia i Västerbotten. Än en gång kommer det uppgifter, den här gången från hjärtmottagningen på Norrlands universitetssjukhus i Umeå, om att klinikledningen försökt finna svar på vem som kontaktat media om arbetsmiljöproblem på enheten.
Detta enligt Vårdförbundet som riktar skarp kritik mot mottagningens ledning.
SVT Nyheter Västerbotten rapporterar att även ett fackligt skyddsombud, som uttryckt kritik kring arbetsmiljön i pressen, ska ha kontaktats av chefer på regionen.
Agerandet är, om det stämmer, anmärkningsvärt och odemokratiskt.
Det påminner om kampanjen #tystnaden, som genomfördes hösten 2019 av länets regionala medieaktörer. I en gemensam satsning från Norran, Västerbottens-Kuriren, Folkbladet Västerbotten, SR Västerbotten och SVT Västerbotten uppmärksammades den tystnadskultur som råder inom regionens verksamheter.
I en enkät gjord av nämnda medier framkom att endast hälften av de tillfrågade skulle våga kritisera sin arbetsgivare offentligt om det förekom eller uppstod allvarliga missförhållanden på arbetsplatsen. Cirka en fjärdedel sa uttryckligen att de inte skulle våga. 303 personer intervjuades i undersökningen.
Resultatet är ett ordentligt underbetyg för de politiker som ska förvalta allmänhetens förtroende.
Region Västerbottens oppositionsråd Nicklas Sandström (M) lyfte i samband med larmrapporten från hjärtmottagningen på Norrlands universitetssjukhus på nytt förslaget om att inrätta en regional visselblåsarfunktion.
Givetvis bör en sådan införas. Att den inte redan finns är en smärre demokratisk skandal.
Samtidigt är en visselblåsarfunktion bara en del av lösningen. Tystnadskulturer måste motverkas genom tydlig kompetensutbildning för chefer och medarbetare.
Meddelarskyddet handlar om grundläggande demokratisk hygienhållning.
Csaba Bene Perlenberg