Att 40 000 äldre lider av undernäring är oacceptabelt. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Gamla människor svälter inom svensk äldreomsorg.
Enligt siffror från Socialstyrelsen som Svenska Dagbladet lyfter fram (16/4 2017) lider nästan 40 000 äldre som vårdas på korttidsboende, av hemtjänst eller bor på särskilt boende av undernäring. Ytterligare 100 000 ligger i riskzonen för att bli undernärda.
Det är inget nytt problem. Frågan har aktualiserats vid upprepade tillfällen på senare år och ett flertal studier visar samma sak.
I Umeå kom man 2014 fram till att mer än hälften av de gamla inom äldreomsorgen var undernärda och att 13 procent led av allvarlig undernäring.
Skånes universitetssjukhus gjorde 2009 mätningar som visade att nästan var sjätte äldre person som kom in till akuten – ofta från särskilda boenden – var undernärda.
I Dalarna slog man 2012 fast att en av tre boende vid äldreboenden i länet löper risk att utveckla undernäring.
Det ser likadant ut i hela landet.
Men vissa chefer inom omsorg anser att det är naturligt att dö av svält. Enligt geriatrikprofessorn Yngve Gustafson, som i decennier arbetat med patienter på svenska äldreboenden, forskat och varit sakkunnig åt IVO, Inspektionen för vård och omsorg, förekommer denna skrämmande uppfattning bland dem som har ansvar för våra äldre (Aftonbladet 19/11 2016).
Det är givetvis en helt oacceptabel inställning.
Att det ser ut som det gör har flera anledningar. Många av dem har sitt ursprung i den låga status såväl äldre som omsorgspersonal har i samhället. När det ska sparas är det äldreomsorgen som får agera budgetregulator och det dras ned på såväl mat- som på personalkostnader.
De som vårdar våra äldre saknar dessutom ofta utbildning i nutritionsfrågor. Konsekvenserna blir att de gamla inte får mat tillräckligt ofta eftersom personalen inte hinner med. Boende inom omsorgen som somnar tidigt och missar kvällsfikat får ofta vänta till klockan nio dagen efter, när personalen är klar med alla morgonbestyr, innan det serveras frukost. Så även om de har vaknat flera timmar tidigare.
Även inom hemtjänsten finns liknande problem när personalens arbetstider inte möter upp de äldre och sjukas behov.
För många gamla människor är måltiden en av få glädjestunder. Eller, den bör vara det. Men att sitta hemma ensam med en fryslåda med oaptitligt innehåll eller matas av någon som är stressad i en stimmig och rörig miljö bidrar inte till matlust – tvärtom.
Regeringen har för att försöka komma åt problemet skjutit till två miljarder kronor per år och gett Socialstyrelsen och Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram en handbok om näring och mat inom äldreomsorgen.
Det är lovvärt, men knappast tillräckligt. Vad som behövs är en i grunden förändrad syn på äldre och deras behov.
De politiker som fattar beslut på lokal nivå måste börja prioritera våra gamla och sjuka, trots att det inte är den grupp som skriker högst.
De måste inse att det helt enkelt inte är acceptabelt att låta de människor som byggt det här landet svälta ihjäl.
Malin Lernfelt
