Foto: Leif R Jansson/TT
Nu vajar åter regnbågsflaggorna i huvudstaden. Pridefestivalen har fortfarande en stor betydelse, i många delar av världen kan den inte genomföras utan trakasserier och konfrontation. Även om vi har kommit långt i Sverige, visar en studie från Ungdomsstyrelsen att 65 procent av alla unga transpersoner har gått i självmordstankar. En tredjedel av dem har försökt ta livet av sig.
Så sent som i fjol avskaffades tvångssteriliseringarna av transpersoner som vill ändra juridiskt kön. Som RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund har påpekat: rättigheter för transpersoner släpar kraftigt efter, jämfört med rättigheter för andra inom hbt-gruppen.
Tidigare i somras meddelade justitiekanslern att inget skadestånd skulle utgå till de 161 personer som stämt staten för att de tvångssteriliserats i samband med könskorrigering. Enligt JK Anna Skarhed har det funnits samtycke ”rent juridiskt”, eftersom sterilisering har varit ett krav för att få genomgå en könskorrigering. Därmed påstår JK att könskorrigering är något frivilligt, en behandling som transpersoner inte nödvändigtvis behöver. Då har man lyssnat ovanligt dåligt på transpersoner.
Nu kommer frågan tas vidare till domstol. Det är viktigt att den inte släpps; en stat som inte erkänner övertramp som tvångssteriliseringar har ingen rätt att stoltsera som HBTQ–vänlig.
Transfobin är så utbredd att den till och med dyker upp i den feministiska rörelsen. Kajsa Ekis Ekman, populär vänsterfeminist, skriver i sin bok om surrogatmödraskap, ”Varat och Varan”, följande: ”En transsexuell kan vilja att man kallar honom för kvinna, utan att ha någon som helst insikt i kvinnosaken”. Hur kan det anses okej?
En ytterligare mycket utsatt grupp är de HBTQ–personer som lever i en strikt hederskultur, där det anses vara en katastrof att komma ut som något annat än heterosexuell.
Folkpartisten Robert Hannah har berättat om svårigheten att leva som homosexuell i den kristna assyriska gruppen, och om hur han har fått dölja sin sexuella läggning för att hans familj inte ska bli utstött.
Sveriges Television visade dokumentären ”Sämre än djur” för några år sedan, där en lesbisk tjej av sin pappa ansågs vara så usel att han flyttade tillbaks till hemlandet Tunisien för att slippa skammen. Man får inte vara homosexuell enligt islam, var hans argument.
Pridefestivalen får många av oss att med rätta känna stolthet – men ännu finns många strider kvar att ta.