Det finns ett koreanskt ordspråk – ”Samlar man ihop allt damm, så skulle man kunna göra höga berg” – som ganska väl illustrerar Skellefteå kommuns ambition att vara 80 000 invånare 2030. För vad som behövs för att befolkningsmålet ska nås är en lång rad insatser.
Det finns också en påtaglig otålighet hos den borgerliga alliansen. De vill både veta vad Socialdemokraterna vill och hur de vill göra det.
Oppositionsrådet Andreas Löwenhööks (M) interpellation ”Vilka reformer ska få Skellefteå att växa?” blev en riktig ”snackis” vid kommunfullmäktiges senaste sammanträde.
Andreas Löwenhöök ville ha svar av kommunalrådet Lorents Burman (S), fick några, men långt ifrån så många som han hade önskat sig.
Liberalernas Andreas Westerberg dammade av den tyske 1600-talsfilosofen Gottfrid Willhelm von Leibniz, han som hävdade Guds existens genom att konstatera att vi lever i den bästa av världar, och att en sådan kan bara Gud ha skapat, med det ironiska kikarsiktet inställt på socialdemokraternas sätt att styra och ställa i kommunen.
Lorents Burman hävdade, med stor emfas, att visst lyssnar Socialdemokraterna på oppositionen, som ibland kommer med kloka förslag. Till slut ansåg sig Ann Åström (S) nödsakad att äntra talarstolen och konstatera att vi har samma målsättning, 80 000 invånare 2030, med att vägarna dit skiljer sig från varandra.
Med ingen ville (eller kunde) berätta hur S vill att vägarna ska se ut.
Skellefteå behöver växa, fler måste bo och betala skatt i kommunen om Skellefteå även framöver ska klara av bland annat socialvård, skolor, barn- och äldreomsorg, omsorg om funktionshindrade, räddningstjänst och planering av byggande.
Ur den aspekten är det inte bara bra, det är nödvändigt, att den borgerliga alliansen kräver svar från Socialdemokraterna; vad de vill göra med näringslivsklimatet, med skolan, med integrationen, med infrastrukturen – och hur de vill göra det. För målet är ingenting vägen är allt.
Samtidigt måste man vara realistisk. Ska Skellefteå nå målet, eller ens komma i närheten av det, duger det inte att bara idka verbal pajkastning från talarstolar och debattsidor, vad som också krävs är ett förbättrat arbets- och samtalsklimat. Att ibland kunna se till kommunens bästa, framför partiets ideologi, som Socialdemokraterna gjorde när man sa ja till Skebos försäljning av över 1 000 lägenheter till fastighetsbolaget Nordhalla.
Andreas Löwenhöök fick förvisso inga glasklara svar på frågan vilka nya reformer som ska få Skellefteå att växa. Men förhoppningsvis kan Lorents Burman och kompani ge svar på den frågan, och hur vägen dit ska se ut, inom en inte alltför avlägsen framtid. De svaren förtjänar inte minst alla kommunens invånare.