Svenska kommuner och landsting köper in mat för miljardbelopp varje år. Men bara varannan potatis är svensk, knappt två av tio morötter är odlade i Sverige, mer än nio av tio äpplen är importerade och bara var fjärde kycklingfilé och var femte fläskkotlett har svenskt ursprung. Om allt detta har SVT berättat i veckan.
Närodlat eller därodlat, ska det ställas krav på miljömässiga hänsyn och ekologiskt producerade livsmedel eller inte? Det är frågor som snart nog varje kommun och landsting brottats med. Här i Skellefteå är det Centerpartiet som varit pådrivande. Kommunen har också gjort försök med att arbeta med mindre aktörer, men utfallet har hittills varit klent, de lokala producenterna som lämnat anbud har varit få, de har upplevt det svårt att konkurrera med de stora matjättarna.
Och så, en händelse som ser ut som en tanke, men som naturligtvis inte är det. Samma vecka som SVT avslöjar att få av de klassiska matvarorna som serveras i kommuner och landsting är tillverkade i Sverige, så klubbar EU-parlamentet igenom ett nytt upphandlingsdirektiv som i korthet innebär utökade möjligheter för kommuner och andra offentliga upphandlare att välja. De nya reglerna gör det bland annat möjligt att säga nej till budgivare av miljöskäl eller avsaknad av kollektivavtal, andra parametrar än lägsta pris ska alltså kunna vara avgörande.
Större möjligheter att välja betyder samtidigt att det måste ställas högre krav på de offentliga upphandlarnas kompetens, Det har nog, ärligt talat, ibland varit lite si och så med den saken. Upphandlarna har genom åren också fått en hel del kritik för att de varit dåliga på att sköta sina upphandlingar och utforma kriterier.
Och nu när priset på varan eller tjänsten får mindre betydelse måste kommunen i detalj kunna motivera och förklara varför lägsta pris inte vann upphandlingen. Det är ju ändå gemensamma skattepengar det handlar om, och sådana ska man, som känt är, vara försiktiga med när man använder dem. Det hade varit klokt om kommuner och landsting nu formulerade om sina upphandlingsrutiner med tanke på de nya EU-reglerna.
Mer svenskt, mer närproducerat och mer ekologiskt? Nej, det behöver alls inte bli konsekvensen av det nya EU-direktivet. Visst blir möjligheterna att väga in andra hänsyn än de rent ekonomiska större, men samtidigt väger pengarna alltid tungt när debet och kredit ska gå ihop. Det viktigaste är att debatten fortsätter, nu när möjligheterna till andra, och kanske mer etiska val finns. Den stora frågan är vad kommunens invånare vill ha, och vad dess politiker är beredda att betala.