Den svenska polisen är ofta ifrågasatt. Antingen görs det för lite, fikas för mycket, eller så görs det fel saker.
Likt dygnetruntskvalet från en transistor, inställd på någon hit music only-station, forsar kritiken fram. Det är ett ständigt brus som polisen har att förhålla sig till.
Vid årsskiftet sjösattes polisens nya organisation. Det är den största förändringen av svensk polis sedan förstatligandet 1965. Under parollen ju större desto bättre får Sverige en samlad Polismyndighet till skillnad från dagens uppdelning i Rikspolisstyrelsen, 21 polismyndigheter och Statens kriminaltekniska laboratorium.
Men alla är inte lika imponerade som hjärnorna bakom förändringen. Många poliser känner sig frustrerade, upplever att ledningen inte lyssnat, i Sydsverige har ovanligt många poliser sagt upp sig sedan årsskiftet och i norr befarar polisfacket att centraliseringen ska leda till färre poliser på den norrländska landsbygden.
Inte ens rikspolischefen Dan Eliasson är helt nöjd. Förändringen ska genomföras med en budget som han själv beskriver som ”utmanande”. I klartext betyder det att politikerna, som håller i pengarna, satt polisen på bantningskur.
Trots att befolkningen ökar, trots att den organiserade brottsligheten har flyttat fram positionerna och trots att hotet om ett allvarligt terrorattentat hela tiden finns där i bakgrunden så vill S- och MP-regeringen inte riktigt inse att poliserna behöver bli fler, betydligt fler, om Sverige även i fortsättningen ska vara ett säkert land.
Tillbaka till Norrland och dess landsbygd.
Torgny Olofsson är ordförande för Polisförbundet nord och måttligt imponerad av den nya organisationen: ”Det sker uppenbarligen en kraftig centralisering av ledning och verksamhet mot huvudorter. Hur ska vi då lösa bemanningen och fördela resurser i en region som täcker 52 procent av Sveriges yta?” (Norran 14/8 2015)
Det kan man naturligtvis fundera över.
I sin ambition att göra polisen effektivare, mer synlig och skapa en tydligare ansvarsfördelning glömdes en av de gamla polisiära sanningarna bort: Basen i en effektiv brottsbekämpning är och förblir den lokala kontakten, att bygga relationer utan att förlora i respekt. Sedan kvittar det om det handlar om en våldsutsatt stadsdel i Göteborg, om Skellefteå, Malå eller Norsjö. Finns inte polisen på plats inom rimlig tid när ett brott har begåtts sjunker medborgarnas förtroende snabbt.
Tyvärr tycks stora delar av Myndighetssverige inte inse att det finns ett samhälle även utanför städerna, ett samhälle med långa avstånd och dåliga vägar, ett Sverige som heter Norrlands inland.