FOTO: LEIF ANDERSSON
Egentligen borde förra årets politiska göranden och låtanden redan vara lagda till handlingarna. Men det är omöjligt att lämna 2012 bakom sig utan att först ha kommenterat en av förra årets intressantare motioner och därpå följande debatt i Skellefteå kommunfullmäktige: den om Sture Meijer (bilden) och hans konstdonation.
Kort bakgrund: För några år sedan donerade konstnären Sture Meijer från Kåge ett stort antal verk till Skellefteå kommun: oljemålningar och gouacher, skulptur och grafik. Samlingen omfattar i dag drygt 200 verk och visar Sture Meijers verksamhet som konstnär under 50 år, från tidigt 1960-tal och fram till i dag. Han är en av få konstnärer som är från och bosatt i Skellefteå kommun med nationell lyskraft. Delar av donationen visas i Meijersamlingen på Nordanå.
Egentligen borde den här historien ha stannat där någonstans: Sture Meijer ville göra någonting för Skellefteå, han donerar ett stort antal konstverk, kommunen tar tacksamt emot gåvan och visar som tack delar av samlingen i ett rum på Nordanå. En win-win-situation har uppstått, båda parter torde därmed vara tämligen så nöjda med vad de har fått.
En som däremot inte är nöjd med utvecklingen är Marika Wallgren, politiker för KD, ledamot av kommunfullmäktige och kulturnämnden. I december förra året lämnade hon in en motion med rubriken: ”Stopp för ytterligare mottagande av donationer från konstnären Sture Meijer”. Det är ord och inga visor.
Rent principiellt är Marika Wallgrens motion intressant eftersom hon hänvisar till kommunallagens likställighetsprincip som säger att kommunen ska behandla alla invånare lika och inte får favorisera eller gynna vissa. Underförstått att nu kan vem som helst donera vad som helst och kommunen måste ta emot gåvan.
Om kommunallagen är tillämplig i det här specifika fallet är en helt annan sak. Det finns även anledning att fundera lite över om det finns några bakomliggande motiv – att vårda, visa och förvalta donationen kan varken vara speciellt konstnads- eller personalkrävande. Den frågan kan bara Marika Wallgren själv svara på. Men nog vore det väl märkligt om inte kommunen på det här sättet kunde/ville lyfta fram en av bygdens stora konstnärer av i dag.
Det sägs att en stad och en bygd är dess människor. Ur den aspekten är Marika Wallgrens motion lite märklig. Skellefteå kommun borde i stället gå den motsatta vägen, på olika sätt lyfta fram de människor som betytt mycket för bygden, både i dåtid och i nutid. Det finns ett antal personer som är tillräckligt stora för att föräras en egen väg, ett eget torg, en egen park eller varför inte, så här i brodiskussionstider, en egen bro. Därtill finns ett fåtal som är stora nog att föräras en egen utställning någonstans.
