Att gå och rösta är ungefär som att skriva ut en check in blanco.
Du röstar på ett parti, ibland kryssar du för en enskild politiker, och hoppas att de efter bästa förmåga ska tillvarata dina åsikter och värderingar.
Huruvida och i vilken utsträckning förhoppningen infrias är upp till var och en att svara på.
Norran har i en rad uppmärksammade artikelserier skildrat Skellefteå som en stad som hamnat en bit bortom allfarvägarna. När Region Västerbotten bildades centraliserades verksamheten till Umeå, statliga jobb och landstingsjobb har försvunnit. Umeå universitet har svårt att leva upp till sitt regionala engagemang.
Det finns en gemensam nämnare; Umeå uppskattar inte när ”lillebror” Skellefteå sticker upp.
Tillbaka till att skriva ut en check in blanco.
Allt fler ifrågasätter alltmer högljutt vad politikerna från den norra länsdelen gör för att stoppa centraliseringen till Umeå. Eftersom landstinget i Västerbotten styrs av en rödgrön trepartiallians är det främst till socialdemokraternas, vänsterpartiets och miljöpartiets politiker som den frågan ska ställas.
Så vad gör ni, vad har ni gjort, vem är det i första hand ni företräder, är det väljarna i norra länsdelen, som valt er, och som inte vill se ytterligare nerdragningar på Skellefteå lasarett, eller är det partiet på landstingsnivå?
Det finns naturligtvis en del förmildrande omständigheter, en landstingsbudget som ska visa svarta siffror – efter flera röda år – är en sådan. Bristen på kvalificerad sjukvårdspersonal är en annan. Sveriges samtliga landsting och regioner skyller nuförtiden på personalbrist när avdelningar stängs och sjukvårdens tillgänglighet försämras. Men det är faktiskt landstingens/regionernas uppgift att lösa personalbristen, precis som vd:n ska lösa den i det privata företaget.
Allt det här har fått Skellefteås oppositionsråd Anders Löwenhöök (M) att se rött, illrött. I en skarpt formulerad interpellation vill han bland annat ha svar från kommunalrådet Lorents Burman (S) om han är stolt över att landstingsjobben i Skellefteå har minskat, över vad som eventuellt gjordes för att förhindra nedskärningarna på barnavdelningen, i vården i livets slut, inom psykiatri, kirurgi och ortopedi.
Förhoppningsvis är han inte det.
Dessutom är länets sjukvård ingen kommunal fråga, här är det landstinget som ställer och styr, men Lorents Burman har, tillsammans med landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S) och hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Karin Lundström (S), gått ut i en debattartikel i Norran ( 24/3 2016) och gett sin syn på varför delar av öron-näsa-halsverksamheten måste flytta från Skellefteå. Så han blir svaret skyldig.
Den insatsen förstärkte inte bilden av en politiker som rakryggad står upp för sin bygd, som sätter kommunen före partiet.
Det ska bli intressant att höra vad Burman har att säga till sitt försvar. Interpellationen ska diskuteras i kommunfullmäktige på tisdag, den 17 maj.