Under Almedalsveckan i Visby på Gotland har glesbygdsperspektivet tyvärr inte det genomslag det förtjänar, givet den sprängkraft som finns i det politiska samtalet om utanförskap, polarisering och välfärdens utmaningar som far genom Sverige som en gräsbrand.
Debatten är dock felfokuserad: Mellan de som har och de som inte har, de som står utanför och de som inte förstår att smärtpunkten i samhällskontraktet inte finns i de urbana kärnorna utan just på gles- och landsbygden.
Det är inget sammanträffande att statsminister Stefan Löfven (S) tydligt markerat att medan stora delar av den svenska politikerkåren åker till Gotland, så sitter han på bussen i en landsbygdsturné genom Jämtland, Dalarna, Skaraborg och Småland för att avslutas i Visby lagom till Socialdemokraternas dag på torsdag i Almedalen.
Samtidigt kan gles- och landsbygden aldrig stärkas med hjälp av just andras hjälp. Ett flyktigt besök från statsministern gör inget till för att lyfta landsbygden. I stället behöver det skapas förutsättningar för att exempelvis Västerbotten ska kunna hjälpa sig självt. Och då får man gräva där man står.
Glesbygdens guld är just marken man står på. Exempelvis Region Västerbotten pekar ut turismen som en avgörande strategi för att skapa och behålla arbetstillfällen. Om urbaniseringen åderlåter glesbygden inte bara på människor utan även på kunskap och intresse från övriga delar av landet, är det enda rimliga alternativet att få nya människor till regionen, om än endast på tillfälliga besök.
På ett seminarium om destinationsutveckling under måndagen anordnat av regionen pekades att sådana försök till självhjälp tenderar att vara smärtsamt kortsiktiga. Verksamhetschefen vid Hela Sverige ska Leva, Terese Bengard, var inte särskilt imponerad av den svenska eller den europeiska projektkulturen:
- Varje gång det kommer ett nytt landsbygdsprogram så tänker vi att det bli enklare, men så blir det ännu värre. Den nya Leader-perioden är nästan hopplös. Våra föreningar säger att de inte orkar, det här går inte, vi skiter det här. Det blir en hämsko.
Bengard hade dock en viktig poäng:
- Det som är bra med turistjobb är att de är på plats. Det är väldigt svårt att omlokalisera ett turistjobb. Det är väldigt platsberoende. Men då måste man skapa förutsättningar, och inte bara projektförutsättningar, som är långsiktiga, menade Bengard.
Samtidigt går det heller inte att satsa pengar enbart på turistfrämjande marknadsföringsåtgärder men i övrigt inte ge landsbygden en rimlig chans att överleva. De som besöker det som utomlands beskrivs som den exotiska svenska vildmarken ska nyttja samma infrastruktur och samma servicetjänster som den egna befolkningen ska göra. Tricket är att veta vad som är hönan eller ägget:
Ska man skapa bättre förutsättningar för landsbygden vars frukter därmed kan locka turister, eller kommer ökad turism att ge en större skörd att kunna plocka av för att därefter ha mer resurser att lägga på infrastruktur och annat?
Det torde inte vara en högoddsare att just gles- och landsbygden kommer omnämnas i Löfvens Almedalstal i morgon.
Csaba Bene Perlenberg