Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven intervjuades i Ekots lördagsintervju, och efter veckan som har passerat fick han många frågor om upploppen i Stockholms förorter. Integrationsfrågor är inte det första man förknippar med S-ledaren, men partiet och Löfven är något viktigt på spåren.
Svensk integrationspolitik har länge präglats av att politiker vill utforma en särskild politik för människor med rötter i andra länder. Genom diverse satsningar – på 90-talet hette det Blommansatsningen, på 00-talet Storstadssatsningen och nu har vi bland annat Järvalyftet i Stockholm – har man trott att olika samhällsproblem ska kunna motarbetas.
Allt för ofta har politiken lett till integrationsprojekt, många verkningslösa, som har skymt sikten för det som verkligen behövs; förbättrad kollektivtrafik så förortsbor utan bil kommer till arbeten, bra skolor för barnen och trygghet mot brott. När en person är arbetslös behöver han eller hon naturligtvis ett arbete, oavsett etnisk eller religiös bakgrund, och inte en integrationsinsats.
När Husby med flera förorter har drabbats av bränder och sabotage borde vi genast ha fått kommentarer av justitieminister Beatrice Ask (M). I stället har integrationsminister Erik Ullenhag (FP) ryckt in, vilket signalerar att upplopp i just invandrartäta områden behöver en särskild minister och en särskild politik.
Därför var det befriande att höra Stefan Löfven i P1:s lördagsintervju säga att det behövs mer av generell politik för att komma till rätta med problemen. Linjen har stöd i partiet. Inför partikongressen i våras föreslogs klartänkta formuleringar till partiprogrammet, så som: ”Det ska inte finnas en särskild arbetsmarknadspolitik eller skolpolitik för människor med ett annat ursprung, och det ska råda en stark likabehandlingsprincip.”
Förutom introduktionsinsatser när människor är nyanlända, samt språkundervisning, behövs helt enkelt ingen särskild integrationspolitik riktad mot invandrare eller invandrartäta bostadsområden. Det har varit ett feltänk i politiken, att det skulle krävas en parallell politik med särskilda åtgärder.
Många, även jag själv, har länge kritiserat Socialdemokraterna som hade regeringsmakten när den svenska integrationspolitiken, som vi känner till den, utformades. Därför är det glädjande att partiet tänker om, och tänker nytt. Det bästa sättet att skapa integration är att behandla medborgare som likar, oavsett om vi råkar ha rötter i Husby, Skellefteå eller Bagdad.