FOTO: STEFAN JERREVÅNG/SCANPIX
För en politiker, inte minst en riksdagspolitiker, och framför allt en riksdagspolitiker i ledande ställning, eller statssekreterare, är många av de dörrar som är stängda för oss vanliga dödliga öppna. När en sådan politiker/tjänsteman lämnar politiken och blir lobbyist betalar lobbyfirmorna för unika kunskaper och ett unikt kontaktnät.
Enligt en granskning som Aftonbladet har gjort är det populärt för politiker att försvinna in i lobbybranschen. Drygt 80 av 226 politiker, och politiskt tillsatta tjänstemän, eller drygt 37 procent, som lämnat riksdagen de senaste drygt sex åren har gått över till lobbying eller verksamhet som skulle kunna vara sådan som går ut på att påverka politiker och politiken från den andra sidan. Granskningen är väl inte klockren, alla former av informationsverksamhet är inte lobbyverksamhet, men räknas ändå som sådan. Med den reservationen noterad är det dags att ställa kärnfrågorna: ska en politiker/politisk tjänsteman kunna gå direkt från politiken till lobbybranschen och behöver nyss nämnda bransch regleras?
Svaret på den första frågan är nej, inte utan karenstid. Att ena dagen som politiker försöka påverka samhällsutvecklingen och andra dagen som lobbyist försöka påverka politiker, som i sin tur ska försöka påverka samhällsutvecklingen, är ovärdigt en mogen demokrati som den svenska.
Svaret på den andra frågan är ja, det behövs en reglering av lobbyverksamheten. I dag behöver byråerna inte redovisa sina kunder och det finns inga lagar som reglerar kontakterna mellan lobbyister, politiker och tjänstemän. Det är ovärdigt en mogen demokrati som den svenska.
Men det största problemet är varken att så många politiker blir lobbyister, eller att det saknas reglering av lobbyverksamheten, utan att frågan i princip är parlamentariskt stendöd. Det är bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som driver på om en bred utredning om lobbyverksamheten inom politiken. Varför andra partier (och dess politiker) är så kallsinniga till tanken går att fundera över: kanske handlar det om möjligheten att gå från ett välbetalt jobb till ett ännu mer välbetalt jobb, kanske handlar det om helt andra saker. Hur som helst ger Aftonbladets granskning vid hand att 45 Moderater, 23 Centerpartister, 19 Folkpartister, 8 Kristdemokrater och 4 Socialdemokrater har gått från politiken till lobbyverksamhet.
Det ska dock sägas, lobbying behöver inte vara negativt, men ska ske i öppna, demokratiska former. Alla ska veta vem som försöker påverka vem, inte minst för att undvika den sämsta formen av lobbying, där svaga argument för en omotiverad reform kompenseras av mycket pengar. Det är ovärdigt en mogen demokrati som den svenska.
