Julen är här. Sillen är inlagd, laxen gravad, köttbullarna rullade, mycket av julmaten är redan inhandlad, står på parad i kylskåpet och väntar på att bli framplockad.
Julklapparna är inhandlade, under måttlighetens stjärna, extrapengarna skickade till välgörande ändamål, grytorna behöver hållas kokande.
Jo, jag tror att det är allt.
Kanske borde man, en dag som denna, lägga politiken åt sidan, applicera ett mer mänskligt och mindre realpolitiskt raster över det som händer och sker. Se den enskilda människan, i stället för flyktingströmmen – bara en sådan sak.
Politik handlar om perspektiv. I en debattartikel på debattsajten Project Syndicatemenar den förre stats- och utrikesministern Carl Bildt att även om EU skulle ta emot en miljon flyktingar så är det ändå inte nog för att fylla på efter en allt äldre arbetskraft. En miljon flyktingar motsvarar 0,2 procent (!) av EU:s befolkning. Oavsett vilken sida man står på i flyktingdebatten är det den här typen av perspektiv som kan tillföra någonting.
En och annan tanke på varför vi firar jul hade förmodligen gjort världen till en lite bättre och samtidigt betydligt mänskligare plats att leva på.
Julen är också de många önskningarnas tid. De allra flesta handlar om paket med någon form av materiellt innehåll. Men det finns också önskningar som inte kan slås in i julklappspapper. Här kommer en sådan immateriell önskan.
Denna immateriella önskan handlar om debattklimatet på norran.se. Jag tänker inte avslöja under vilka signaturer följande inlägg är postade, men så här kan det låta: ”Dessa formuleringar är ju bara trams kort sagt”, ”Något säger mig att vi har viktigare frågor att tänka på i dessa dagar”, ”Vad är din sjuka agenda, kan man fråga sig” och ”Du verkar vara en mycket trasig person”. Tänkte hoppa över de grövsta person- och/eller åsiktsangreppen nu när tomten snart ska knacka på.
Naturligtvis är det upp till var och en att, inom rimlighetens ramar, välja tonläge på sina debattinlägg. Men någonstans hade jag fått för mig att vad debatter handlar om är att lyssna och försöka förstå sin meningsmotståndares argument. Man behöver naturligtvis inte dela åsikten, men man borde lyssna i stället för att stapla förolämpningar, och ibland även härskartekniker, på varandra. Det hade debatten vunnit på.
När människor skräms bort från det offentliga samtalet av personer som strävar efter att vara ”kungar på nätet”, när åsikter inte formuleras av rädsla för att bli verbalt uthängd har vi fått ett gigantiskt demokratiskt problem på halsen.
Det blev, trots allt, ett och annat allvarsord på den dagen när barnaögon ska tindra i takt med att julklapparna öppnas, när det för många vuxna känns mycket bättre att ge än att få. Med de orden lägger jag ner pennan för några dagar och passar samtidigt på att önska er alla en riktigt god jul.