Det är upp till bevis för Nyamko Sabuni i helgen.
Den studentikosa humorn slog till.
Det var på den tiden Ola Ullsten var på väg att ta Folkpartiet ur riksdagen. Opinionssiffrorna var hemska. Folkpartisterna i Lund, flera av dem i varje fall, körde omkring med en dekal i bakrutan på bilden som förtäljde att ”Eliten e’ liten”. Folkpartiets logotyp fulländade skapelsen.
Folkpartiet har blivit Liberalerna. Partiledarna har kommit och gått. Det har också stödet i väljarkåren gjort. Just nu upplever man en av sina värsta kriser. I de senaste opinionsmätningarna skvalpar partiet omkring runt fyraprocentsspärren. Vill man vara ironisk och lite elak kan man påstå att det är en framgång jämfört med vårens tre procent.
Liberalernas nya partiledare Nyamko Sabuni inledde starkt. Förtroendesiffrorna såg initialt bra ut. I juli månads förtroendemätning från Demoskop fick hon exempelvis 30 procents stöd. Skyhögt över vad Annie Lööf och Ebba Busch Thor hade som nyvalda partiledare. Sedan dess har förtroendesiffrorna mer än halverats.
Den kommande helgen är viktig för Liberalerna. På landsmötet i Västerås ska inte bara den politiska riktningen pekas ut. Lika viktigt, kanske än viktigare, är att partiet förtydligar sin politik för väljarna. Eller som Nyamko Sabuni säger i en TT-intervju: ”Det viktigaste är att vi är lyhörda och ger svar på de frågor som väljarna har.”
För även om Nyamko Sabuni har varit väldigt tydlig med sin inställning till Januariöverenskommelsen – ”jag kommer att respektera avtalet och det avser jag att göra så länge alla andra partiet gör det” – så finns det en omfattande osäkerhet bland väljarna kring vad Liberalerna egentligen vill. Och så länge denna osäkerhet kvarstår kan inte partiet räkna med några framgångar i opinionen.
Och oavsett vad Sabuni säger så har hon valt att omge sig med personer som motsatte sig ett samarbete med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. Hon har också kritiserat partierna bakom Januariöverenskommelsen för att inte ha en gemensam vision av vad de vill med Sverige. Bortsett från att se till att Sverigedemokraterna inte får något inflytande.
Vad Liberalerna måste göra är att välja. Välja mellan liberalismen och en borgerlig identitet som i dagsläget ligger ganska långt till höger. Förhoppningsvis anser de att de liberala idéerna är viktigare än ett borgerligt samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna, som i sin tur hade öppnat dörren för Sverigedemokraterna på vid gavel.
Det är svårt att se hur ett sådant fyrpartisamarbete skulle fungera. Liberalismen och nationalismen har inte många stavelser gemensamt.
Vad är det då som kommer att avhandlas vid helgens landsmöte? Det finns ett antal värderingsfrågor som säkerligen kommer att debatteras både länge och hårt: dödshjälp, slöjförbud för barn och förbud mot religiösa friskolor. Men det är inga frågor med potential att varaktigt vända opinionsvindarna.
Så var ska då Liberalerna kunna profilera sig? Nyamko Sabuni pekar själv ut klimatfrågan, integrationen, barnens rätt, skolan, migrationen och brottsligheten som viktiga områden där väljarna vill ha svar, där Liberalerna måste förtydliga sin politik, där partiet behöver vara lyhört inför väljarna.
Men vad som är än viktigare, bortom de enskilda sakpolitiska frågorna, är att Liberalerna visar var man hör hemma politiskt, att man är ett liberalt parti på politikens mittfält som står upp för socialliberala värderingar även när det blåser kallt. När Folkpartiet 2015 blev Liberalerna hette det att ”nu heter vi vad vi är”. Så upp till bevis.