Finansminister Magdalena Andersson (S) kommer till riksdagshuset för att presentera budgetpropositionen för 2020.
Med ett leende på läpparna vandrade finansminister Magdalena Andersson (S) gatan fram.
Vilka känslor hon innerst inne bar på vet hon bara själv, men det är inte svårt att gissa sig till. Den budgetproposition som på onsdagen överlämnades till regeringen är en budget som måste svida i den socialdemokratiska själen. Det är priset som Stefan Löfven (S) tvingas betala för att sitta kvar som statsminister.
Centerpartiet och Liberalerna har sålt sig dyrt i budgetförhandlingarna med regeringen. Det ska de också göra. Så länge samarbetet inom januariöverenskommelsen gäller är det deras uppgift att se till att Socialdemokraterna lever upp till sina åtaganden. Det är det som C och L har gjort. Vilket också gjort dem till budgetens vinnare.
Den reform som kostat mest, både ekonomiskt och i den socialdemokratiska själen, är den slopade värnskatten, en fråga som Liberalerna länge drivit hårt. Det Liberalerna misslyckades med i regeringsställning i två gånger Regeringen Reinfeldt har man lyckats få igenom i förhandlingar med en socialdemokratiskt ledd regering.
Värnskatten är tacksam att attackera. Slopad värnskatt innebär en skattesänkning på i snitt 17 700 kronor för de 345 000 som tjänar mest i landet, enligt Finansdepartementet.
Det gäller för Liberalerna att ha vässat argumenten för värnskattens avskaffande. Självklart kommer partiet att attackeras, inte minst från vänsterhåll. En avskaffad värnskatt kommer att benämnas i termer av fördelningspolitiskt fiasko och solidaritetens död.
Det är ett sätt att se på det. Ett annat är att arbete ska löna sig, att hårt och mycket arbete ska löna sig bättre. Här handlar det om läkare som jobbar efter pensionsåldern, om nyckelpersoner och chefer inom näringslivet. Ett företag som Northvolt lär gynnas när det blir mer attraktivt för utländsk spetskompetens att arbeta i Sverige. Värnskatten skulle också bara vara tillfällig.
När plus och minus sammanfattats vinner argumenten för en avskaffad värnskatt. Är det verkliga fördelningspolitiska vinster som jagas: Titta över fastighetsskatten och ränteavdragen.
I januariöverenskommelsen utlovades en stor skattereform. Det hade varit bra om regering och stödpartier på allvar kunde ta tag i frågan.
Om Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni är nöjd med förhandlingsutfallet torde Centerpartiets partiledare Annie Lööf vara jublande glad. Det blev sänkt arbetsgivaravgift för de som vill anställa unga och nyanlända, sänkt skatt på landsbygden och en satsning på psykisk ohälsa.
Socialdemokraterna fick igenom satsningar på arbetsmarknadspolitik, sänkt pensionärsskatt och mer pengar till kommuner och regioner. Regeringskollegan Miljöpartiet belönades med klimat- och miljöpolitiska satsningar och en ny variant av friåret.
Ingen fick allt, men alla fick något, för att damma av en sliten klyscha.
Januariöverenskommelsen har överlevt sin första stora prövning, budgetpropositionen. Stundtals blir bristen på en gemensam politisk historia och sakpolitiska skillnader väldigt tydlig. Det teoretiska utfallet av budgeten har det räknats på, fram och tillbaka, ganska länge nu. Hur det faktiska utfallet blir återstår att se. Det är bland annat avhängigt världskonjunkturen.
Statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson lär snart sitta på varsin kammare och fundera: blev priset för regeringsmakten alltför högt. Sett ur ett liberalt perspektiv är svaret på den frågan nej.