Det finns påfund som borde ha förpassats till de politiska idéernas avfallshantering för längesedan, men som trots det poppar upp som gubben i lådan med jämna mellanrum. Ett sådant är medborgarlön eller basinkomst, en fråga där gröna vågen-flummare, tillväxtkritiker och marknadsliberaler kommer samman i en oskön förening och propagerar för att bryta det rådande samhällskontrakt som säger att vi alla efter bästa förmåga är skyldiga att bidra till det gemensamma.
Skälen som anförs ser olika ut beroende på vem det som för dagen är ute och skall lufta sin inbillade progressivitet. Från vänsterhåll handlar det i huvudsak om att ge människor utrymme att vara kreativa, hitta sig själva och utvecklas utan krav på att behöva arbeta och betala skatt. Att kunna pilla sig i naveln på andras bekostnad med andra ord. När marknadsliberaler, som Centerstudenternas vice ordförande Caspian Rehbinder i en artikel i den liberala tankesmedjan Timbros tidskrift Smedjan (7/8),argumenterar för basinkomst handlar det om att om att kunna minska byråkratin och därmed också det offentligas makt över människor genom att ersätta socialförsäkringssystemen med en fast summa, lika för alla. Oavsett bevekelsegrund är tanken om medborgarlön lika oseriös.
För det första för att den skjuter hela den incitamentsstruktur som vårt samhälle vilar på i sank. Vi har ett ansvar för varandra, men det grundas i vetskapen om att den som saknar arbete och försörjs av andra i gengäld måste sträva efter att bli självförsörjande. Att några går och rullar tummarna medan andra sliter för att försörja både sig själva och sina medmänniskor är ett hån mot all anständighet. Vem vill ta ett tungt och tråkigt arbete för bara några hundralappar extra om man utan konsekvenser kan agera ledighetskommitté och leva på grannen?
För det andra för att det skulle bli alltför dyrt. Om basinkomst skulle ha någon som helst effekt på det sätt förespråkarna hävdar måste den ligga på en nivå som det är möjligt att leva på. Det betyder att den summa på cirka 5 000 kronor det handlar om i det finska försök som för närvarande pågår är helt utesluten. Dessutom måste den betalas ut till exakt alla. Även mångmiljonärer. Annars skulle man samtidigt behöva behålla hela den administration av behovsprövningar som marknadsliberalerna vill kasta överbord. En medborgarlön som trappas ned i relation till inkomst skulle precis på samma sätt som dagens system skapa stora marginaleffekter och då har man inte vunnit någonting.
Tanken om basinkomst, medborgarlön, negativ inkomstskatt eller vad man väljer att kalla det är som sagt inte ny - tvärtom. Ändå finns det i dagsläget inte ett enda västland som infört detta på nationell nivå. Varför? Rimligtvis för att det är en dålig och i ett välfärdssamhälle ogenomförbar idé. Respektlös mot de som arbetar och cynisk mot människor i utsatthet. Dessa studentikosa drömmerier bör tillåtas vila i frid.
Malin Lernfelt