Det är svårt att minnas en offentlig utredning som blivit lika nedsablad som Reepalu-utredningen om vinsttak i välfärden.
Valet av ekonomisk metod för vinstbegränsningen sågades inte bara av näringslivet och ledande nationalekonomer utan också av de experter som utredningen anlitat.
En oberoende utredning gjord av PWC visade att förslaget i praktiken är ett vinstförbud. Ministrar, även statsministern själv, har upprepade gånger anbelagts med att antingen inte förstå, eller rent av ljuga om konsekvenserna – det vill säga nedlagda företag och försämrad välfärd, först och främst för 340 000 elever och 18 000 äldre.
Som om det inte räckte har forskaren Gabriel Heller-Sahlgren och docenten Henrik Jordahl, båda knutna till Institutet för näringslivsforskning, undersökt den bärande idén till Reepalu-utredningen: påverkar vinster kvaliteten negativt på skolområdet?
I Dagens industri (27/3 2018) berättar de om sina resultat. Svaret är nej.
Tvärtom finns det ett tydligt samband mellan lönsamhet och kvalitet, även när man tar hänsyn till risken för betygsinflation.
Den som har erfarenhet av privat företagande lär inte vara förvånad. I näringslivet fungerar det så att det företag som håller hög kvalitet också kommer att attrahera flera kunder och därmed öka sin lönsamhet.
Ännu ett slag mot grundläggande delar av Reepalu-utredningen alltså.
Det kunde kanske ha gjort skillnad i andra sammanhang. Det har dock varit tydligt länge att regeringen inte bryr sig om vad expertisen eller näringslivet säger i frågan. Förslaget ska baxas till riksdagen, om inte annat för att göra Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt nöjd, och när det fallit där förvandlas det till en valfråga.
Därmed är farsen i en av mandatperiodens största frågor snart fullbordad.
Det är tragiskt, inte minst för att de undermåliga förslagen kommer att leva vidare även efter valet. Men också för att andra viktiga frågor om välfärdens kvalitet, tillgänglighet och framtida finansiering nu hamnat i skymundan i ytterligare några år.
Tänker sig regeringen exempelvis att det enda svaret på de växande vårdköerna är att stänga de privata vårdcentralerna som tar emot fem miljoner besök varje år?
Eller att resultaten i den svenska skolan ska fortsätta uppåt genom att en fjärdedel av landets gymnasieskolor läggs ned?
I ljuset av sådana frågor blir förslagen från Reepalu-utredningen mycket tydliga. De syftar inte till att skapa någon förbättring av det svenska välfärdssystemet, utan till att maskera Socialdemokraternas idébrist inom området
Då spelar det inte heller så stor roll att utredningen är så bristfällig, att resonemangen inte håller varken ekonomiskt eller juridiskt. Eller ens att ledande socialdemokrater fortfarande inte tycks ha förstått frågan.
En sak förstår de nämligen: så länge folk pratar om operativt kapital pratar de inte om växande vårdköer.
Joakim Broman