Demonstration. Första maj-tåg i Göteborg i fjol. Foto: Adam Ihse/TT
Ordet klass osar 1900-tal.
Numera talar de flesta om ”socioekonomiska grupper” i syfte att inte stigmatisera någon.
Men i takt med att inkomstskillnaderna ökar har klass åter blivit relevant. Det anser åtminstone den fackliga tankesmedjan Katalys som inför valåret släppt ett 40-tal skrifter på temat klass i Sverige.
I rapporten ”Nomaderna på den svenska arbetsmarknaden”, konstaterar författaren Johan Alfonsson att antalet otrygga anställningar har ökat sedan 1980-talet, bland annat som ett resultat av att den svenska arbetsrätten har försämrats.
Men vad består egentligen klassamhället av i dag?
Under 1900-talet, när en stor del av de svenska löntagarna var arbetare i klassisk mening, var det lättare att analysera samhället utifrån ett klassperspektiv.
I dag är tillverkningsindustrin förvisso en viktig del av ekonomin, men har trängts ut av globalisering och en växande tjänstesektor. Och trots reformer i arbetsrätten har svenska arbetstagare en stark ställning på arbetsmarknaden om man jämför med andra länder.
I Sverige har vi inte en arbetsmarknad med låglönejobb som i exempelvis Storbritannien eller USA.
Dessutom har de svenska reallönerna ökat kraftigt från mitten av 1990-talet, för arbetare såväl som för tjänstemän.
Men att arbetarklassen har fått det bättre betyder inte att klasskillnader inte är relevanta. Klass handlar inte bara om ekonomi utan också om makt och inflytande över samhällsutvecklingen. Som en annan Katalysrapport konstaterar lyser arbetare med sin frånvaro i tidningar, radio och TV.
Just därför kan Katalys ambition att samla vänstern och formulera en klasspolitik för 2000-talet bli svår att genomföra. Den moderna, mediala vänstern, som debatterar feministisk semantik på kultursidorna, är en helt annan samhällsgrupp än gubbarna på bygget.
Den förra gruppen tenderar att välkomna sådant som den senare gruppen inte gynnas av, i varje fall inte direkt: globalisering och därmed internationell konkurrens, arbetskraftsinvandring och genusanalyser som kräver att vita, heterosexuella män ska ta ett steg tillbaka.
För den moderna medelklassvänstern är värderingar viktigare än arbetarklassens intressen.
Ska man samla vänstern krävs alltså att den progressiva medelklassen och den klassiska arbetarrörelsen plötsligt får gemensamma klassintressen.
Detta skulle kunna ske om medelklassen upplever att den inte har råd att flytta från orter som drabbats av kriminalitet, en högre osäkerhet på arbetsmarknaden och arbetslöshet uppstår som ett resultat av en ekonomisk kris, eller att utbildningssystem inte garanterar valfriheten att välja en bra skola till sina barn.
För att ta några exempel.
Under den senaste tiden har det talats mycket om borgerlighetens interna splittring, och att liberaler och konservativa inte kan samsas längre.
Det är lätt att glömma bort att vänstern är minst lika splittrad.
Karin Pihl
